Om två veckor är det val i Sverige och jag måste erkänna att jag känner mig lite deppig. Är det här verkligen det bästa vi kan?

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

I maj vistades jag två veckor i Aten och konstigt nog var det där, mitt i demokratins vagga, som nedstämdheten först drog över mig. Man brukar ju säga det, att för att förstå sin samtid så måste man kunna sin historia, och jag tror att det är någonstans där jag går vilse.