Samhällsdebatten om brott och straff har under de senaste…
Samhällsdebatten om brott och straff har under de senaste åren har präglats av ett tydligt fokus på barn och unga. En mängd förslag har lagts fram, och genomförts eller är på väg att bli verklighet som innebär hårdare tag för unga personer som begår brott. Den sammanlagda effekten av förslagen säger något mer än att handla om barn och unga. De markerar en i grunden helt förändrad syn på relationen mellan staten och medborgaren.
Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.
Samtidigt som debatten och konkreta lagförslag fokuserar på brott och straff, finns det andra delar av juridiken som också påverkar barn som begår brott. Men som inte alls fått lika stor uppmärksamhet – och där reglerna ser lite annorlunda ut.
Vad som nästan inte alls pratas om är att det finns ett relativt strängt ansvar för barn – i civilrätten. Enkelt sagt handlar civilrätt om relationen mellan privatpersoner, exempelvis mellan två företag eller mellan två individer som har en juridisk tvist. Ett område inom civilrätten är skadeståndsrätten, och här finns särskilda regler om skadestånd när barn orsakat en skada, exempelvis på grund av brott. Också när barn begår brott. I slutet av april kom en dom från Högsta domstolen som handlade om barns skadestånd när de begått brott.
Annons
Men vi tar det från början och går igenom de regler som gäller i den här situationen:
Annons
Det finns en speciell regel i lagen som säger att barn som orsakat en skada ska betala skadestånd ”i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.” Läst bokstavligen gäller regeln långt innan ett barn blivit straffmyndig, det vill säga fyllt 15 år.
En allmän utgångspunkt är också att barnets ålder ska vägas in. Ju yngre barnet är, desto större brist på insikt och mognad finns. Och tvärtom: ju äldre barnet är, desto mer liknar skadeståndsansvaret en fullt ut vuxen person. Som lagen är skriven handlar det om att domstolen ska göra en helhetsbedömning av vad som är rimligt att ett skadeståndsskyldigt barn ska betala.
Ju yngre barnet är, desto större brist på insikt och mognad finns.
En anledning att frågan om skadestånd på grund av brott kommit upp, är en konsekvens av de många lagändringarna på straffrättens område. Lite förenklat har fler barn kommit att dömas för allvarligare brott. Tillsammans med andra lagändringar, har det lett till att fler barn – också de som så att säga deltagit på ett oväsentligt sätt – blivit skadeståndsskyldiga för stora belopp. Exempelvis gör det att barn i dag kan få betydande skulder, som kan hänga med in i vuxen ålder. Det är troligen ett av skälen till att Högsta domstolen nu tog upp frågan: Vad är egentligen rimligt att ett barn ska betala i skadestånd på grund av brott?
Högsta domstolen tog upp två fall. Det ena fallet handlade om en 14-åring, där domstolen genom en bevistalan, kom fram till att han begått mordförsök vid sex tillfällen. Det kom fram att 14-åringen hade utnyttjats av andra då han, mot ersättning, genomförde mordförsöken. Tingsrätten tyckte att 14-åringen skulle betala skadestånd om 1,3 miljoner kronor, men hovrätten tyckte att det var alldeles för högt och satte ned skadeståndet till hälften. Hovrätten tyckte att ett alltför högt skadestånd skulle försvåra möjligheterna för 14-åringen att återanpassas till samhället och att han utnyttjats som ett brottsverktyg av andra och att målsägandena förväntas få brottsskadeersättning. Dessutom hade 14-åringen, i ett annat fall, blivit dömd att betala 220 000 kronor i skadestånd.
Annons
Annons
Exempelvis gör det att barn i dag kan få betydande skulder, som kan hänga med in i vuxen ålder.
Det andra fallet handlade om en 15-åring och en 16-åring som trängt sig in i en skola, tätt igen vaskarna i ett klassrum, förstört flera datorer och sedan satt på vattenkranar som resulterade i omfattande vattenskador. De dömdes för olaga intrång och grov skadegörelse. Tingsrätten tyckte att var och en av dem skulle betala 70 000 kronor i skadestånd, medan hovrätten höjde skadeståndet till 230 000 kronor var.
Avgörande för utgången i Högsta domstolen i de två fallen blev resonemang om barnens återanpassning till samhället, det vill säga att ett för stort skadestånd skulle få negativa konsekvenser för deras förmåga att som vuxna återanpassas till samhället. Skulden kan, lite förenklat, inte vara för stor in i vuxenlivet samtidigt som hänsyn ska tas till andra faktorer. Gällande 14-åringen lyfte domstolen, vid sidan av återanpassning, att en dömd gärningsperson fått fullt skadeståndsansvar, att målsäganden skulle få brottsskadeersättning och att 14-åringen blivit dömd till skadestånd i ett annat fall. Domstolen tog också hänsyn till att 14-åringen blivit utnyttjad av en annan vuxen för att begå mordförsöken. Högsta domstolen höll därför med hovrätten om att skadeståndet skulle halveras.
Domstolen tog också hänsyn till att 14-åringen blivit utnyttjad av en annan vuxen för att begå mordförsöken.
För de två tonåringarna var återanpassningen också ett avgörande argument för Högsta domstolen. Här lyfte domstolen också att tonåringarna inte hade tänkt att det skulle bli så stora skador eller inte fullt ut förstått att skadorna blev så stora som de blev. Dessutom tyckte domstolen att motparterna, det vill säga en kommun och ett försäkringsbolag – inte hade sånt behov av ersättning att det talade mot en sänkning av skadeståndet. Domstolen kom fram till att deras skadestånd skulle sättas ned till en fjärdedel.
Annons
Annons
Slutligen ska sägas att Högsta domstolens domar i de två fallen var ganska väntade. De lagar och regler som gäller barn som orsakar skada eller brott vilar, som sagt, på att man ska ta hänsyn till barnens förmåga och insikt till sina handlingar. Argumentet om återanpassning är viktigt här – och lär vara något som tingsrätter och hovrätter lär använda sig av framöver (i högre utsträckning). Nu kanske någon blir upprörd över att domstolen valde att sänka skadeståndet. Men då måste man komma ihåg att en annan utgång hade blivit ologisk. I så fall hade budskapet varit att barn och vuxna är ansvariga på samma villkor, trots att de regler som var uppe till prövning bygger på att vi inte kan förvänta oss samma grad av aktsamhet och mognad hos barn som hos vuxna. Och det hade inte varit rimligt.
| # | Наименование новости | Тональность | Информативность | Дата публикации |
|---|---|---|---|---|
| 1 | KRÖNIKA: Det svåraste en mamma och pappa kan tvingas till | -10 | 5 | 05-05-2026 |
| 2 | KRÖNIKA: Även ytligt bekanta kan öppna viktiga dörrar | 0 | 5 | 29-06-2026 |
| 3 | DEBATT: Vilka barnfamiljer har råd att bygga villor i kommunen? | -5 | 3 | 24-06-2026 |
| 4 | KRÖNIKA: Konsten att skilja sommarplågan från öronmasken | 0 | 0 | 14-06-2026 |
| 5 | KRÖNIKA: Experten: Därför backar regeringen på straffåldern | 0 | 5 | 15-06-2026 |
| 6 | KRÖNIKA: Därför dömdes långa straff i Think Pink-målet i hovrätten | 0 | 5 | 05-07-2026 |
| 7 | KRÖNIKA: Lär dig hantera tid – och bli en bättre förälder | 0 | 5 | 11-06-2026 |
| 8 | KRÖNIKA: Konditionsträning: Kort och hårt eller Långt och lätt? | 0 | 5 | 31-05-2026 |
| 9 | KRÖNIKA: Protesterar örebroarna om Open art läggs ner? | 0 | 5 | 07-06-2026 |
| 10 | KRÖNIKA: Pep vill inte att känslor styr på fotbollsplanen | 0 | 5 | 17-05-2026 |