Jag har funderat över om min dragning till resande är förknippad med ett flyktbeteende, eftersom jag alltid haft tendenser att hellre fly än illa fäkta.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Trots att jag inte lämnar någonting bakom mig som skaver när jag kliver ombord på tåget från Salzburg till Zell am Se, är det någonting inom mig som känns. En bekräftelse på att jag är precis där jag ska vara just nu, när jag är på väg ännu längre bort från där jag hör hemma. Som att jag färdas från ett universum till ett annat, i takt med att vi åker genom de otaliga dalarna omgärdade av bergskedjor, som omger sjöar med kristallklart vatten.