Det är en skam att vi har fattigpensionärer i Sverige. Ett rikt land som vårt borde ha möjlighet att ge alla äldre en dräglig tillvaro. Så är det inte i dag.

I PRO strävar vi efter att tiden efter arbetslivet ska bli den bästa tiden i livet. En tid för gemenskap, lärande, engagemang och relationer. Vi pensionärer tar hand om barnbarn och håller igång föreningslivet. Men den goda pensionärstiden kan förmörkas av ekonomisk stress.

Vi ställde också frågan ”I vilken utsträckning har du en tillräcklig ekonomisk buffert för att klara av plötsligt oförutsedda utgifter?”. Hela 27 procent av medlemmarna i Jämtland svarade att de i låg utsträckning hade en sådan buffert. Det är bedrövligt att så många pensionärer känner oro och saknar ekonomiska reserver.

Den som inte vet om pensionen räcker till hyran, elen och maten vågar inte fråga en kompis om att ta en fika på torget eller anmäla sig till en kurs med en anmälningsavgift, även om den är låg. Att betala för dyrt bältrosvaccin kommer inte på fråga.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

De senaste åren har varit ekonomiskt tuffa för de flesta. Pensionärerna är inget undantag. Priserna har dragit iväg och inkomsterna har inte hängt med. Många pensionärer har mediciner utskrivna och i fjol blev det dyrare att hämta ut dem när högkostnadsskyddet för läkemedel försämrades.

Nu är prisökningarna mer normala igen och livsmedlen har till och med gått ned lite i pris till följd av att momsen sänktes. Det är bra, men det löser inte problemet att vi i Sverige har pensionärer som är fattiga.

I valrörelsen är det populärt att tala om ”hårt arbetande svenskar”. Ska det tolkas som att pensionärerna inte hör till?

Många av oss har arbetat hårt och njuter nu av en pension som utgör uppskjuten lön. Andra av oss pensionärer har inte kunnat jobba till följd av skador och sjukdom. Men även den som inte har kunnat arbeta har rättigheter och behov. Och även de hårt arbetande svenskarna ser fram emot att bli pensionärer i framtiden.

Sverige som land borde sätta upp målet att inte ha några fattigpensionärer alls år 2030. Vore inte det en utmärkt vision för de partier och politiker som söker vårt förtroende i höstens val?

Maud Nygaard, ordförande PRO distrikt Jämtlands län