För bara några veckor sedan kunde vi läsa om kommunalrådet Johannes Nordins omfattande problem med obetalda räkningar och ett 30-tal ärenden hos Kronofogden. Obetalda räkningar till det kommunala bolag MIVA där han själv är ordförande.

Då hette det bland annat att allt var betalt – samtidigt som Kronofogden enligt SVT fortfarande hade aktuella ärenden registrerade.

Nu kommer nästa kapitel.

En tingsrättsdom – för en obetald fortkörningsbot på 1 500 kronor.

Och förklaringen?

Han säger att han inte fått något inbetalningskort.

Problemet är bara att polisen uppger att boten skickats tre gånger – den 7 april, den 16 juni tillsammans med förundersökningen och därefter även en påminnelse (ÖA 29/9).

Då börjar det faktiskt bli svårt att veta vad man ska tro.

Det här handlar inte längre om en enstaka glömd räkning. Det handlar om ett återkommande mönster där bortförklaringar tycks vara både vara det ena och det andra, att breven inte kommit fram, att betalningar inte registrerats eller att någon annan omständighet ligger bakom.

Samtidigt är personen i fråga kommunalråd och Moderaternas toppnamn i Örnsköldsvik.

Och Centerpartiet har tidigare sagt att man har förtroende för vederbörande och att han kan sitta kvar trots skulderna.

Men någonstans måste väl ändå gränsen gå?

Kronofogden. Ett 30-tal skulder/ärenden över några år. Nya aktuella betalningsproblem. Och nu dessutom en dom från tingsrätten.

Hur många gånger ska samma visa spelas innan den politiska ledningen inser att det inte längre bara handlar om Johannes Nordins privata ekonomi?

Det handlar om insikt och förtroendet för kommunledningen och Örnsköldsviks kommun.

Ingen kräver att politiker ska vara felfria människor. Men den som tar på sig kommunens högsta politiska ansvar måste också tåla att det ställs högre krav på ordning, ansvar och trovärdighet.

Det är därför dags att ställa den obekväma frågan:

Hur länge tänker Moderaterna och den styrande koalitionen låta detta fortsätta?

Kanske är det dags att pausa Johannes Nordin från det offentliga rummet.

Inte för att straffa honom.

Utan för att skydda förtroendet för det politiska uppdraget.

För till slut blir frågan inte längre:

”Var tog inbetalningskortet vägen?”

Utan:

”Hur många förklaringar krävs innan någon börjar ställa krav på ansvar?”

Har fått nog av öviksalliansen