Personvalssystemet som infördes 1998 var i botten ett borgerligt projekt. Tanken var lika enkel som typisk för sin tid. Partietablissmangens makt över listorna var för stor. Medborgarna förtjänade mer frihet att välja politiker, ungefär som de förtjänade mer frihet att välja skola, vård och telefonabonnemang. Personvalda politiker skulle bli lättare att ansvarsutkräva, samt ha starkare förankring lokalt. Moderaterna var mest för, Vänsterpartiet tydligast emot.

I praktiken gick det sådär. Väljarna tappade intresset ganska fort, andelen som personröstar har legat runt 20 procent av väljarkåren sedan 2002. Nästan alla kryssar namn som redan står högt eller högst på listan, mest Jimmie Åkesson och Ebba Busch. I årets val kom endast åtta av 349 personer in i riksdagen på personliga mandat. Det motsvarar ungefär 2 procent.

En av dem är, som nästan alla nu vet, Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge, som under lite dunkla omständigheter och helt oväntat knep Vänsterpartiets enda mandat i Dalarna. Polisen utreder valfusk. Väljare ska enligt uppgift ha skjutsats till vallokalerna med valsedlar som kryssats på förhand (inte olagligt), eventuellt mot betalning (väldigt olagligt).

Ingen har ännu delgivits misstanke om brott, men Mohamed Abdukardir Ali tog på tisdagen en timeout och har enligt uppgifter till Borlänge Tidning erbjudits ett välbetalt jobb på V:s partikansli mot att han avstår sin riksdagsplats. Nooshi Dadgostar säger ingenting. I värsta fall rör det sig om en praktskandal som kan leda till omval i varje fall i Dalarna, samt ett annorlunda valresultat nationellt. Det vore historiskt unikt.

Men det är inte alltid så lätt. Särskilt de mindre partierna i de mindre valkretsarna har svårt att fylla sina listor med kända och erfarna namn – det kryllar inte direkt av lysande alternativ. Man kan rent av tänka sig en situation där en person som alldeles nyligen blev medborgare och partimedlem letar sig in, och sedan kryssar sig förbi hela det regionala partietablissemanget genom att samla knappt 650 personröster, i princip en större biosalong. Med andra ord just vad som skedde i Dalarna. 

Vänsterpartiet bär naturligtvis mycket av skulden för det. Man har försummat sin uppgift grovt. Det gäller även om Mohamed Abdukardir Ali frias från eventuella anklagelser: Partiet tvingades redan i valrörelsen att stryka mer än 30 nominerade kandidater som uttalat sig antisemitiskt eller hyllat terrorism.

Med detta sagt finns det också något uppenbart absurt med ett system som lägger ett avgörande säkerhetsansvar på partierna – och samtidigt undergräver deras möjligheter att faktiskt styra och kontrollera vem de skickar till riksdagen.

I Sverige röstar vi på partier, inte personer, upprepade Moderaterna gärna i valrörelsen.

Udden var riktad mot S-kampanjens obegripligt ensidiga fokus på Magdalena Andersson, men det ryms också en större sanning där.

Partietablissemangen spelar en avgörande roll som ett slags demokratins kvalitetssäkrare.

Personröstningen som syftar till att kringgå dem har sina fördelar, men mest i teorin.

I verkligheten väger nackdelarna över, fallet Borlänge gör det tydligt.

Sverige bör allvarligt överväga att skrota personrösterna helt och hållet.