Svensk Fågel kan inte längre avfärda kritiken genom att hänvisa till låg antibiotikaanvändning, stalltäthet och livsmedelssäkerhet. Det är inte det debatten handlar om.

Ni skriver själva att det avgörande är hur djuren faktiskt mår – deras hälsa, rörelseförmåga och fothälsa. Just därför måste även den extrema aveln och den mycket snabba tillväxten kunna ifrågasättas.

Och när svaret på kritiken återigen handlar om produktion, smittskydd och konkurrenskraft, men så lite om själva djurets liv, kvarstår den obekväma frågan:

Vad är ett gott liv värt – om det måste anpassas efter produktionens krav?

Bakom varje kyckling finns dessutom avelsdjur som måste foderbegränsas för att de annars riskerar att äta sig till allvarlig ohälsa. Ett liv där hunger blir en del av produktionssystemet.

De har aldrig valt detta liv. De kan inte protestera och kan inte välja bort systemet.

Kycklingen är inte en produktionsenhet. Den är ett kännande djur.

Men vem har tid att sörja en kyckling – när vi först har avlat bort möjligheten att se henne eller honom som mer än en vara?

Johanna Månsson