Slutreplik på Dan Larssons svar Vildsvin är verkligen inte jämlikar

Innan vi går vidare behöver det förtydligas att min text inte främst handlade om vildsvinskött eller livsmedelsförsörjning, utan om att ifrågasätta synsättet att andra djur främst värderas utifrån människans behov.

När en sådan tanke utmanar föreställningen om människans unika värde kommer ofta liknande reaktioner: att perspektivet är naivt, romantiserat eller verklighetsfrånvänt. Exempelvis genom hänvisningar till en ”existentiell djurdokumentär” och en ”överdos av Disney”, som ett sätt att förminska snarare än bemöta att ickemänskliga djur har ett värde i sig.

Att växter också är levande bemöter inte kärnan i resonemanget. Det handlar inte om vad som är levande, utan om vad som kan uppleva sitt eget liv. Växter saknar hjärna och nervsystem, medan både människor och vildsvin kan känna rädsla och trygghet. Att jämställa växter med kännande varelser blandar därför ihop biologiskt liv med förmågan att erfara världen. Annars hamnar vi i den märkliga slutsatsen att vi ska sörja varje grässtrå vi trampar på.

Däremot är praktiska utmaningar kring vildsvin verkliga, men lösningen kan inte vara att fortsätta avla fram tamdjur för våra behov eller se andra arter som resurser. En hållbar framtid bygger i stället på växtbaserade livsmedelssystem och nya innovationer.

Sammanfattningsvis: i slutändan handlar det om vilken relation vi vill ha till andra djur. Oavsett art är ett liv ett liv – och det har ett värde, om så bara i sig självt, för den individ som lever det.

Johanna Månsson