Äntligen kom den!

Den stora debatten för Östersunds framtid – större än alla diskussioner i facebookgrupper och insändare till debattsidan.

Debatten är det viktigaste underlaget inför valet i höst, den sätter ramarna för alla satsningar i Östersunds kommun de kommande åren. Men vissa ämnen verkade viktigare än andra, och bara vid enstaka tillfällen blev det svar på tal i mötet på Österäng.

Tre punkter återkom i debatten:

• Skolan
• Naturen
• Näringslivet

Närmaste kollegan i mittstyret, Effie Kourlos (C), fortsatte på samma spår, men gick lite bredvid. Landsbygdsskolorna är minsann centerns projekt, hade man fått bestämma själva hade det dessutom fortsatt varit natur i Remonthagen – inte nya bostäder.

Johan Näslund (L) presenterade en oväntad twist på skolfrågan: mer resurser till rektorerna! Uppfriskande i den annars entydiga skoldebatten. Fler perspektiv behövs, det är ett problem (som Marcus Danielsson (SD) påpekade) att många saknar gymnasiebehörighet, något måste ske.

Alla var överens om företagsklimatet. Efter bottenresultatet i Svenskt Näringslivs ranking fanns det två positioner att ta:

1. Vi ska bli bättre (styret med S + C)
2. Vi kan göra det bättre (alla andra)

Thomas Dahlberg (MP) var visst för industri, bara inte på platsen där det är tänkt – naturvärdet är för högt. Tråkigt för MP, det är ju där det ska byggas.

Moderaternas nya toppnamn Fredrik Fagerholm hade svårast att nå fram – inte för att hans inledande anförande var dåligt – men för att det inföll samtidigt som riksdagen röstade bort det kommunala vetot mot uranbrytning. En ynka rösts övervikt gjorde att vi kom ett steg närmre en gruva i Oviken. Omröstningen fick stora delar av fullmäktigesalen att snegla ner i sina telefoner.

Fagerholm hade det inte lätt när även han ställdes mot väggen av Effie Kourlos (C). Centertoppen frågade moderaten vilka självbeskrivet ”tuffa beslut” han var beredd att fatta.

Moderatledaren kom inte längre än att berätta att han känner igen ett tufft beslut när han ser det – och då minsann, då fattar han det. Insatsen var ingen stor brist för en relativt ny företrädare, men Östersundsmoderaterna får nog samla ihop sig och berätta för medborgarna vad det är de vill med kommunen egentligen.

Fullmäktiges starkaste inlägg kom tveklöst från Margareta Winberg (S).

Den 78-årige fullmäktigeledamoten gick med rullatorn fram till podiet för att med stadig stämma berätta om sin fars öde. I år skulle fadern ha fyllt 113, men vid 56 års ålder ”lät samhället honom dö”. Winberg beskrev den utveckling som drastiskt förbättrat den svenska livslängden sedan dess, och de effekter den har på demografin idag.

Stort politiskt självförtroende krävs för att teckna en politisk vision med sådan skärpa. Det behövs mer av det i Östersundspolitiken. 

För att 75 000-målet ska uppfyllas och Östersund ska höja nivån på både välfärd och näringsliv behövs det en vision att tro på. Efter valet i september kan partierna få förhandla om detaljfrågor i sina uppgörelser – fram tills dess bör de tycka fritt.

Till sist gick det som alla visste på förhand. 

Nisse Sandqvist (V) föreslog till och med att tidigt dra streck i debatten – det fanns nämligen inga anföranden i världen som kunde hindra majoritetsstyret från att rösta på sin egen budget.