Josef Fransson (SD) har varit med om mycket.

Mellan 2010 och 2022 satt han i riksdagen för tre olika valkretsar: Malmö, Uppsala och Västra Götaland.

Nu har Fransson äran att vara en av fyra som representerar Jämtland i riksdagen – samtidigt som han sitter i kommunfullmäktige i Skövde, där han också bor.

Det säger sig självt att ordningen är dålig i en representativ demokrati.

Jämtarna ska kunna välja sina företrädare, ha kontakt med dem och rösta bort dem om förtroendet sviktar. Men Fransson har aldrig kommit hem till Jämtland efter tuffa beslut i Stockholm.

De tre andra riksdagsledamöterna från länet har kunnat åka hem och svara på frågor från väljarna de representerar. Sverigedemokraterna har valt andra regler – regler som gynnar dem själva.

Vårens kvittningkaos i riksdagen visade hur liten hänsyn SD tar till gemensamma regler – formella som informella.

Vill du veta mer om varför kvittningssystemet är viktigt kan du läsa Karin Källströms text (ÖP 12/5). Kort sagt: SD:s riksdagsgrupp valde att rasera ett fungerande system för en kortsiktig vinst.

Det ledde till två saker:

1. Regeringen fick igenom en lag om medborgarskap som de inte hade stöd för i den folkvalda riksdagen.
2. Förtroendet för riksdagspartiernas gemensamma arbetssätt sköts i sank. som byggts upp mellan riksdagens partier raserades. Nu måste svårt sjuka ledamöter närvara vid omröstningar och folkvalda får svårare att besöka sina valkretsar.

SD nöjer sig inte med att förstöra ett system som fungerat sedan enkammarriksdagens införande 1971.

Nu vill partiet att riksdagsledamöter som lämnar sitt parti ska tvingas lämna riksdagen (SR 5/6).

Mycket av riksdagsarbetet är partibundet, det finns skäl att vara varsam med ”vildar” (officiellt: partilösa). Men förslaget urholkar möjligheten att ställa enskilda riksdagsledamöter till svars – om väljarna är missnöjda får de vända sig till ett ansiktslöst parti istället.

Det här synsättet ligger bakom SD:s nationella vallistor – partiet går före väljarnas möjlighet att välja.

Men politiska vildar har funnits länge. Varför reagerar SD just nu?

Svaret är att SD har fler avhoppare än andra partier. Under de tre senaste mandatperioderna har tolv ledamöter lämnat eller uteslutits ur SD – mer än hälften av alla vildar. Samma mönster syns i kommunerna, där hälften av de partilösa tidigare tillhört SD.

Sverigedemokraterna har uppenbart svårt att hitta lämpliga företrädare. Istället för att ta ansvar för sina kandidater (som andra partier gör) går partiet en radikal väg: de på systemet.

När lokala listor inte fungerar ersätter SD dem med nationella. Om en omröstning inte går som väntat bryter partiet mot riksdagens överenskommelse. Om en företrädare tänker för fritt vill partiet ta ifrån personen väljarnas mandat.

När ett sådant parti får makt är det skadligt för alla som värnar den medborgargrundade demokratin.

Nu får alla riksdagsledamöter svårare att gästa sina valkretsar. Partiets nya förslag innebär att partierna får makt att kasta ut folkvalda ur riksdagen – makten flyttas från folket till partitopparna.

Partiet har visserligen petat in en välkänd jämte på den annars nationella valsedeln. Det är en god påminnelse om att Sverigedemokraterna följer spelreglerna endast när det passar dem.