På Jamtli är det fest denna nationaldag. 

Programmet präglas av det jämtska: buföring, tunnbröd och föreningar i de karaktäristiska gårdarna. Samtidigt pågår de typiska nationaldagsinslagen: Hemvärnets musikkår, flaggutdelning och tal från landshövdingen – statens representant i länet.

Svenskast av allt: ceremoni för nya medborgare.

Medborgarceremonierna har definierat nationaldagsfiranden sedan dagen ersatte annandag pingst som helgdag 2005. Det är vackert.

Deltagarna är människor som sökt sig till Sverige och inte tycker att det räcker med uppehållstillstånd, de vill vara kvar här och delta i demokratin med sin nyvunna rösträtt. Tryggheten som svenskfödda medborgare tar för givet har nya medborgare behövt förtjäna.

Nästa år lär det vara färre med på medborgarskapsceremonin.

Från och med den 6 juni skärps kraven för att bli medborgare. Kravet på fem års svenskt uppehälle höjs till åtta. Strängare krav på laglydighet införs och en stadig inkomst om minst 20 150 kronor krävs – och godkänt i det omtalade provet i svenska och samhälle.

Vissa undantag finns. Flyktingar (som har störst behov av skydd och förutsägbara regler) behöver ”bara” ha bott i Sverige i sju år.

Med Tidöregeringens hårdare krav för uppehållstillstånd är det allt färre som får tillåtelse att bo i Sverige i de åtta år som krävs för medborgarskap. Sverige kommer gå miste om många kompetenta människor som vill komma hit.

Vi kommer även misslyckas med att skydda de som behöver skydd från förtryckande stater. Många hamnar mellan stolarna – reglerna är skrivna så. 

”Paradigmskiftet” i migrationspolitiken har ett pris – människor hamnar i kläm.

De som deltar i ceremonin har klarat hindren – de får känna stolthet över sitt nya medborgarskap och sjunga ”Du gamla du fria” till tonerna av Hemvärnets musikkår. Texten finns i programmet, alla ska få sjunga med.

Bredvid texten till nationalsången står Jämtlandssången.

Musikaliskt är länssången i en klass för sig – långt bättre än den repetitiva nationalsången. Sången är också mer konkret, lätt att förhålla sig till.

Temat går igen i hela nationaldagsfirandet. Barnen viftar glatt med svenska flaggor, men de gör det ett stenkast från Storsjön, omgivna av jämtska byggnader såsom de sett ut under de senaste 300 åren (minst).

Kulturen som är närmast är också den som lättast att identifiera sig med.

Sveriges bästa sidor är de fria, toleranta och trygga. Efter långa politiska kamper har vi ett socialförsäkringssystem som omfamnar alla och ett utbildningssystem som ger alla möjlighet att utbilda sig i det de vill.

Vi har starka skydd för yttrandefrihet och minoriteters rättigheter – och demokrati som (för det mesta) fungerar väl i 290 kommuner, 21 regioner och en landsomfattande riksdag.

Allt ovanstående har tjänat Sverige väl, men det svarar inte på frågan: Vad gör någon svensk? Är det att acceptera landets fördelar, eller att våga använda sin yttrandefrihet för att kritisera dem? Är svenskhet knutet till medborgarskapet eller till den egna identiteten?

Jämtland är en god förebild. Till skillnad från samhörigheten med det svenska kungadömet är det lättare att känna med den jämtska republiken. Vilka är jämtarna? De som verkar i Jämtland.

Vissa drag skiljer jämtar överlag från andra – men det är inte dessa som avgör vem som är jämtlänning.

Svenska flaggor och tal från landshövdingen hör till, men det hade inte varit nationaldagsfirande i Jämtland utan tunnbröd, buföring och Jämtlandssången.

Det vet redan de nya svenska medborgarna, trots att de inte behövt skriva något prov.