Jag är en av många intagna på anstalten Tillberga. 

Vi är satta här av en eller annan anledning på grund av att vi dömts i en domstol, vilket betyder att vi som är här har haft svårigheter att följa regler, lagar och förordningar.

I min enfald trodde jag att Kriminalvården skulle göra skäl för sitt namn och erbjuda oss en möjlighet till rehabilitering och återanpassning till samhället. Föga kunde jag ana att det i stället är en förvaringsplats för rättslösa där representanter för verksamheten använder det de kallar ”lokala föreskrifter” som ett slagträ mot oss intagna och inte som ett hjälpmedel att förhålla oss till. 

Att dessa föreskrifter finns är inget konstigt i sig och en ren nödvändighet för att bedriva den specifika verksamheten här på Tillberga, vilket man kan förstå. Det är inte alls ovanligt att varje företag eller institutioner har sina egna förhållningsregler för att förenkla det dagliga arbetet, men då behöver också dessa vara tydliga och tillgängliga för den enskilda att förhålla sig till. Därför är det märkligt att vi intagna på anstalten Tillberga inte får ta del av dessa föreskrifter i någon annan form än muntligen och vi får olika svar beroende på när och vem man frågar. 

Om myndigheten i allmänhet och anstalten i synnerhet använder sig av dessa lokala föreskrifter på ett systematiskt godtyckligt vis, leder det inte bara till ett ökat myndighetsförakt utan det skickar även signaler att regler och föreskrifter är godtyckliga och kan ändras från dag till dag. På vilket sätt främjar det här vår rehabilitering och återanpassning?

Lokala föreskrifter kan väl inte heller stå över och bryta mot svensk lag? Om man till exempel ber om att få ta del av dessa lokala föreskrifter i skriven form hotas man bli anklagad för misstänkt misskötsamhet.

Ett annat exempel är en sådan enkel sak som att vi intagna inte får våra tillskickade frimärken utlämnade, vilket är av yttersta vikt för att kunna hålla kontakt med anhöriga och myndigheter.

Att generellt välja att inte lämna ut frimärken till de intagna är att direkt trotsa JO. Det togs ett beslut om detta den 22 maj i år, Dnr 1995-2025, där JO ger hård kritik till Kriminalvården och understryker att det är angeläget att anstalten i fråga snarast möjligt ser över sina rutiner om hur de intagna ska få använda frimärken. 

Just i detta fall krävde JO in ett skriftligt underlag av Kriminalvården, vilket visade sig saknas! JO menar att det är i det närmaste otänkbart att det inte skulle finnas någon intagen vars behov av att inneha inskickade frimärken väger tyngre än den risk för ordningen och säkerheten som just dennes innehav innebär.

JO hänvisar bland annat till att de intagna ska kunna upprätthålla kontakter med advokat och myndigheter. JO menar vidare att det är en stor risk att försvåra för de intagna så att de inte kan vända sig till exempelvis JO och hänvisar till fängelselagen 1Kap 5§ (Verkställighet ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas).

Därför emotser vi intagna på anstalten Tillberga att få ta del av de lokala föreskrifterna i skriftlig form, om dessa existerar, och att samtliga intagna kan få sina frimärken utkvitterade från civilförrådet vid anmodan, vilket de har laglig rätt till.

Intagen X