På skivtallriken låg Elvis Costellos senaste skiva ”Punch the clock”. Ett mästerverk med låtar som ”Everyday I write the book”, ”Charm school” och ”Shipbuilding”. Elvis sjöng otroligt bra och skivan var välproducerad med ett modernt sound.

Genom åren har vi fortsatt att följa Elvis Costello. I början köpte vi varje ny skiva som kom ut. Först var det vinyler. Sedan blev det cd-skivor. När Elvis slog sig samman med musikikonen Burt Bacharach och levererade skilsmässoplattan och mästerverket ”Painted from memories”  kom han ut som en ännu bättre sångare med skolad kraftfull röst. 

Vi har helt enkelt levt med Elvis Costello genom livet. Det är egentligen bara en sak vi inte gjort – sett honom live. Så när vi fick höra att Elvis Costello och hans band The Imposters skulle komma till Cirkus i Stockholm var vi inte sena att köpa biljetter. Det som verkligen gjorde att vi den här gången bestämde oss var att Elvis lovade att bara spela låtar från hans tio första år som artist. Guldåren.

Det låg en härlig förväntan i luften. Medelåldern var nog 60+ i publiken som väntade entusiastiskt i den varma sommarkvällen. Jag kände igen en och annan från åren med Hultsfredsfestivalen. Själv tänkte jag att det här kan nog bli en av de bästa konserter jag någonsin sett. Det började bra även om sången kändes lite svag. Vi tänkte att han kanske hade problem med medhörningen, att höra sin egen röst i förhållande till musiken. Men det blev inte bättre. Snarare gick det åt andra hållet. Det var falskt, rösten sprack då och då och alltihop blev i det närmaste pinsamt.

Det blev en av våra största musikaliska besvikelser. Elvis, som är känd för sin starka röst, hade inte levererat. Drömkonserten hade förvandlats till ett fiasko. Senare på kvällen träffade jag flera kollegor i Stockholmsnatten som hade samma upplevelse. Ändå stod vi och de flesta i publiken upp och applåderade på slutet. Vi hyllade Elvis för den ikon han är i popvärlden.

Nu, nästan en månad efter konserten, är besvikelsen nästan lika stor. Vi har inte slutat att lyssna på Costello. Det kommer vi aldrig att göra. Vad är väl en konsert i förhållande till den fantastiska låtskatt han bjudit och fortsätter att bjuda oss på. Men vi har pratat en del om vi vågar se någon annan av våra stora artister som blivit lite till åren. Elvis Costello och ”Punch the clock” kommer ändå vara vårt soundtrack för vårt förhållande. För evigt.