Varför är det ett problem kanske en del av er undrar och tänker att chef eller direktör är ett yrke i sig. Låt mig försöka förklara varför jag anser att det är riskabelt att tänka så:

1. Generiskt ledarskap ger ett sämre skydd mot korruption eftersom sant kritiskt tänkande bottnat i kärnverksamheten saknas. Givetvis finns ingen ondska bakom, men kritiskt tänkande kräver sakkunskap. Det är en förutsättning för det kritiska tänkandet, även om sakkunskap i sig inte är någon garanti. Hursomhelst, vi behöver börja med sakkunskapen för att ens kunna gå vidare till det kritiska tänkandet.

2. Hur vet det generiska ledarskapet riktningen? Var verksamheten behöver utvecklas vet kärnverksamheten. Min erfarenhet är att jag som kliniskt verksam framför problem som jag ser behöver utvecklas, men ofta presenteras istället en lösning på ett helt annat problem jag inte har. Det generiska ledarskapet bäddar alltså för misstro.

3. Det generiska ledarskapet kan bli kostsamt för ofta är fallet för de generiska ledarna högt. De har inget yrke i kärnverksamheten att falla tillbaka på. Det gör de generiska ledarna mer sårbara för intressen drivna av sakkunniga, som har egen vinning De generiska ledarna blir därav lite av optimistiska ja-sägare.

Vi behöver därför fundera över om det är så klokt att förbise avsaknaden av sakkunskap inom en komplex organisation som vår. En organisation som i grunden behöver följa kärnverksamhetens vetenskapliga premisser.

Jag vill poängtera att jag inte har någon kritik att framföra mot specifika personer, men systemet är ett problem.

Hur använder vi våra begränsade resurser på ett klokt och ansvarsfullt sätt? Hur säkerställer vi att svaret på frågan ”vem gynnas?” är patienterna och inte riskkapitalister?

Personligen hade jag i nuläget i vår region prioriterat att resurserna läggs på högre löner till fastanställda sjuksköterskor och undersköterskor med hög klinisk kompetens och gedigen erfarenhet.

Jag skulle vilja att beslut i organisationen baseras på fakta och inte förhoppningar. Tyvärr finns även här paralleller till ett nationellt perspektiv. I Almedalen förefaller inte vetenskap och sakkunskap värderas särdeles högt, där kan såväl existentiell hälsa som AI saluföras till våra beslutsfattare utan besvärliga kritiska röster.

Men varför klaga, jag kan ju få en AI-lösning utan vetenskapligt stöd och som jag inte behöver istället.

Elin Hedman