Förra sommaren blev min mamma, som är dement, bestulen på sitt bankomatkort och kod som hon gömt i sin säng under ett täcke. 15 000 kronor ”belönades” bedragaren med. Hen tog ut pengarna i en ATM-automat som inte hade kamera. Vi polisanmälde självklart och informerade banken.

Förra veckan försvann ett Bismarckshalsband från mammas hals. Poff, ingen vet någonting! Vi polisanmälde det här också och har kontakt med hennes försäkringsbolag. Den 26 september får vi information om att hennes tre guldringar från vänster hand och ringfinger är borta.

När vi satt och fikade med mamma den 20 september pratade vi syskon sinsemellan om vi skulle ta bort hennes ringar men vi gjorde inte det. Mamma älskade sina tre ringar och de tillhör hennes integritet. Synd att vi inte gjorde det!

Mammas enda sociala krets är vi barn och hemtjänsten. Hon går taffligt och orkar inte vara ute och röra på sig.

Ska hon inte känna sig trygg hemma ens?

Vid första tillfället av brott hade vi Continuum som hemtjänst (finns inte mer) och jag måste säga att ledningen tog detta seriöst och återkom med uppgifter och om det skulle bli rättsligt, så ville de medverka. Lämnade mejl och telefonnummer.

Andra tillfället med halskedjan brukar vi nu Västerås stad och chefen är inkopplad men inte fått någon som helst återkoppling. Verkar inte bry sig.

I dag har mamma inget bank-id, inget bankkort och inga smycken.

Jag uppmanar alla som anlitar hemtjänst och har en anhörig med någon typ av sjukdom där huvudet inte riktigt är med, skaffa bankfack till värdesaker eller förvara dessa ting hemma hos anhöriga!

Det positiva för mammas del är att hon inte minns efter ett tag!

Anne-Christine Björkman