Nynäshamns kommun har under de senaste åren gjort flera satsningar för att öka stödet till elever som behöver det. Nynäshamns gymnasium har elevhälsa och specialpedagogisk kompetens, och under 2026 startar dessutom det treåriga projektet Satsa+, där elevcoacher ska arbeta för att fler elever ska kunna fullfölja sin gymnasieutbildning. Det är positivt och viktigt.

Men jag saknar fortfarande en tydlig satsning på elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, inom den ordinarie gymnasieskolan.

För många ungdomar är gymnasievalet ett val mellan en mängd olika skolor. För en ungdom med exempelvis ADHD, autism eller annan NPF kan verkligheten se helt annorlunda ut.

Att varje dag pendla långt till en skola utanför kommunen kan innebära tidiga morgnar, långa resor, byten, trängsel, förseningar och mängder av intryck. För vissa ungdomar innebär det en belastning som gör att en gymnasieskola nära hemmet inte bara är ett bekvämt alternativ, utan en förutsättning för att över huvud taget orka genomföra utbildningen.

Därför har Nynäshamns gymnasium ett särskilt ansvar och en särskild möjlighet.

Jag efterfrågar inte lägre kunskapskrav. Tvärtom. Rätt stöd handlar om att ge fler ungdomar möjlighet att nå samma mål.

Det kan handla om tydlig struktur och framförhållning, mindre undervisningssammanhang när behov finns, lugna miljöer, individuella anpassningar, kontinuitet bland vuxna och personal med gedigen kunskap om NPF.

Kommunens egna beslut visar dessutom hur viktig frågan är. När inriktningen IM-SPV tas bort inför läsåret 2026/27 konstaterar förvaltningen att målgruppen behöver bland annat specialpedagogisk kompetens, anpassade lokaler och resurser, men bedömer samtidigt att kostnaden för att bygga upp verksamheten internt inte är ekonomiskt försvarbar i förhållande till målgruppens storlek.

Det väcker en viktig principiell fråga:

Hur liten får en grupp ungdomar vara innan deras behov blir för dyra att möta i den egna kommunen?

Satsa+ är ett välkommet initiativ. Men ett treårigt projekt för att öka gymnasiegenomströmningen är inte samma sak som en långsiktig och uttalad NPF-strategi.

Jag skulle därför vilja fråga ansvariga politiker och skolledningen:

Finns det en plan för att göra Nynäshamns gymnasium till ett gymnasium där även ungdomar med NPF aktivt ges förutsättningar att lyckas?

Om den planen finns vill jag gärna höra mer om den. Om den inte finns tycker jag att det är hög tid att skapa den. För vissa ungdomar är gymnasiet på hemmaplan ett av många alternativ. För andra kan det vara den enda realistiska vägen till en gymnasieexamen.

Orolig NPF-mamma