• initierar och driver miljöfrågor inom den kommunala organisationen och fungerar som ”spindeln i nätet”
• formar sina egna arbetsuppgifter samtidigt som politiker vänder sig till dem i miljöfrågor
• har en nära koppling till medborgare och miljöorganisationer som kan få viss möjlighet till inflytande

Detta illustreras av en fallstudie i Örebro kommun. Idag tar många för givet de fina miljöerna runt Rynningeviken med öppna strandängar och sumpstrandskogar. Men det var tjänstepersoner involverade i den lokala miljörörelsen och fågellivet som hade stort inflytande över denna process. Det bidrog till att den tänkta exploateringen av området med bostäder och trafikled stoppades.

Det är uppenbart att tjänstemannaaktivisten i hög grad skiljer sig från den traditionella byråkraten, som förväntas strikt tillämpa regler och vara lojal med sin överordnade chef. Skillnaden är slående, men i praktiken kan en tjänsteperson agera både som aktivist och byråkrat. Det kan bero på situationen och agerandet kan också variera över tid.

Exempelvis kan handläggning av ärenden vara regelstyrt, såsom bygglov, medan projektbaserat arbete, såsom planering av markanvändning, kan ge möjligheter till stort inflytande. I synnerhet när viktiga värden står på spel kan olika aktörer, inte minst tjänstemannaaktivister, vilja ha ett ord med i laget.

Det är mot den bakgrunden man ska se den svenska debatten om aktivistiska tjänstemän som anses utgöra ett hot mot demokrati- och byråkrativärden. Du kan hitta en mängd debattinlägg om du söker på nätet efter exempelvis tjänstemannaaktivism eller aktivister i förvaltningen, inte sällan med hänvisning till vår forskning.

Inläggen kommer ofta från journalister som nyfiket uppmärksammar fenomenet, men även från kritiska debattörer på högerkanten. Det kan finnas en välmenande oro för att tjänstemän agerar utifrån egna mål som underminerar demokratiskt fattade beslut. Samtidigt har många debattinlägg en något förenklad syn på offentlig förvaltning och tjänstemannarollen. Detta riskerar att göra debatten onödigt konfliktfylld. Ordet ”aktivism” har gjorts till något negativt och många tjänstepersoner upplever att de blir orättvist stämplade som aktivistiska. Flera fall har uppmärksammats i media, exempelvis tjänstepersoner på Folkhälsomyndigheten som blev tystade av överordnad chef när de ville att myndigheten skulle prioritera hälsa och klimat i högre grad. Några har till och med gått till rättegång som den så kallade rebellmamman som tvingades lämna Energimyndigheten.

Det är två exempel som visar att offentlig verksamhet inte består av svart-vita frågor. Som tjänsteperson måste man idag beakta många olika mål och värden som finns angivna i lagstiftning och den statliga värdegrunden: demokrati, legalitet, objektivitet, åsiktsfrihet, respekt samt effektivitet och service. Det innebär att offentligt anställda har åsiktsfrihet och får vara personligt engagerade i olika frågor, vilket är naturligt eftersom människor gärna utbildar sig inom sina intresseområden.

Tjänstepersoner kan driva frågor både som aktivister i sociala rörelser och inom ramen för sin anställning. Det gäller så länge engagemanget ingår naturligt i arbetet och inte drivs utanför lagens ram eller utan stöd i politiska mål. Personligt engagemang är ofta en stor tillgång för offentliga verksamheter.

Däremot agerar tjänstepersoner oetiskt och eventuellt olagligt om de motarbetar offentliga beslut. Men det är inte oetiskt att framföra saklig kritik mot beslut trots att det eventuellt uppfattas aktivistiskt av överordnade. I kritiska situationer när någon missbrukar sin ställning kan tjänstepersoner till och med behöva ägna sig åt etisk aktivism, såsom visselblåsande. Tjänstemannarollen kan aldrig reduceras till att enbart lyda överordnade politiker eller chefer. Tjänstepersoner har den svåra uppgiften att ”handla gott” och ”göra rätt”, i enlighet med förvaltningsetiken såsom den formuleras i lagstiftningen och den statliga värdegrunden.