Karl Gerhard Lundkvist, Hägersten, har avlidit 92 år gammal, efter en tids sjukdom, natten till den 14 juli, närmast anhöriga är hustrun Theptong, tre barn och flera barnbarn från tidigare äktenskap.

Rockarnas rockkung finns inte mer.

Little senare Lille Gerhard, rockpionjären som gav Sverige sin alldeles egna ton, född och uppväxt i Tillberga, Hubbo församling, norr om Västerås, som enda barn, men fick senare två halvsyskon.

Han sjöng och spelade under nästan sju decennier på alla möjliga och omöjliga ställen var helst han kom.

Som tonåring gick han till sjöss, som lättmatros besökte han Amsterdam 1952 och gjorde nattklubbsdebut på scen, som direkt gav mersmak. Väl avmönstrad övergav han även plåtslageriet, lämnade hembygden och prövade lyckan på Nalens Harlem, gata Regerings i Stockholm – många gånger.

Och trubaduren Bengt Sändh lärde honom rätt accord i pauserna.

Varpå nyårsaftonen 1957 stod för dörren. I Nalen-vimlet fanns pressfotografen Roland Ferneborg, som snabbt blev till Gerhards självutnämnde manager – såg till att Rock Gerhard som blev till Little Gerhard och därpå ett bra skivkontrakt.

Trägen vann, det stora genombrottet kom i början på 1958 - "What You´ve Done to Me" följt av den svenska version av "Buona Sera", som blev dundersuccéer.

Strax därpå utnämnd till Sveriges som Nordens rockkung.

Ferneborg kirrade så Gerhards fick träffa Elvis, The King, som gjorde lumpen i dåvarande Västtyskland. Och fick till multi shots på dem båda!

De halvtimmesmötet, en oktoberkväll 1958, genererade i ovärderlig PR och Elvis hade gillat Gerhards show kvällen innan i Bad Nauheimer.

Och efter Elvis följde samkväm med rockikonen Bill Haley, som gjorde att de sågs flertal gånger under de kommande åren.

Gerhard var gift fem gånger och fick sex barn, och flera barnbarn – en Lill-Babs romans 1959 ingick mitt emellan. Så det var inte bara skivsläpp och reklamjobb ihop.

Men den storyn kom inte i dagern förrän 50 år senare (!) för dåtida media valde kategori diskretion.

På 1960-talet fick rivstart med kom Gerhard med "Den siste mohikanen", som nådde ny publik. Folkparksturné var givet, bakom Gerhard stod bandet The G-men som fortsatte att kompa honom de närmaste fem åren. Bland de första musikerna fanns Sten Nilsson och Stanley Granström som 1962 bildade Sten & Stanley.

1963 sjöng han sin namne Karl Gerhards paradnummer, Jazzgossen, från anno 1922.Kort därpå träffades de båda – i frack, hög hatt och kravatt. Mer Karl Gerhards än så kan det aldrig bli.

Medverkade i två Åsa-Nisse-filmer och sjöng in den populära, men halvt försvunna ”Johnny remberber me” 1968, med Mikael B. Tretow vid spakarna.

När rocken tappade fart började Gerhard som producent och upptäckte Agnetha Fältskog som därmed fick sitt genombrott, fler låtar blev det, däribland den välkända Melodifestivalslåten "Ska vi plocka körsbär i min trädgård”.

Men ett och annan operett (!) framträdande hanns ändå med. Lite så där vid sida av. Mångsidighet saknades heller inte.

Och besjungen blev han – av Hoola Bandoola Band med låten ”Vem kan man lita på?” av Mikael Wiehe, senhösten 1972.

” Och när dom som skulle säga sanningen

Har börjat ta tillbaka det, dom just har sagt

Då kommer Lille Gerhard hem till mej

Och häver sej på tå

Och viskar, vem i hela världen kan man lita på”

Själv var Gerhard en hedersman i sin profession, vännen och musikproducenten Hans Edler, som engagerade honom över 100-tals gånger genom decennierna, berättar:

”Ett samtal räckte, kom alltid i tid, aldrig något tjafs, höll vad han lovat. Sen det var det tragiskt att han hade svårt att ordna upp sin ekonomi.”

Rockräven, mannen med örnkoll på allt som svänger, journalisten, författaren, radioprataren och Västeråsaren Sten Berglind beskriver Gerhard som prestigelös och arbetsam. ”Med en nära på extrem fingertoppskänsla för låtar han skapade eller snappade upp och som passade en bred publik.”

Men detta med plus och minus var Gerhards svaga punkt, dock, de sista två decennierna han fick med sin, nära 40 år yngre thailändska hustru Theptong blev lyckosamma, hon styrde upp det mesta och lite till.

Något Gerhard var innerligt tacksam för. ”Förr drömde jag ofta om himmelriket, men, fanken nu är jag ju där. En underbarare, omhändertagande hustru finns bara inte!” sa han till mig och alla som ville lyssna.

Tomas Larsson, redaktör, decenniers bekantskap