Hela samhället förväntas idag ta ett ansvar för beredskapen. Några som har gått under radarn i detta arbete är bankerna. De har tvärtom gjort oss mer sårbara genom digitalisering och avskaffandet av kontanter. Om betalsystemen brakar ihop blir det snabbt en svår samhällskris.

En av lärdomarna från kriget i Ukraina är att kontanter har en avgörande betydelse, särskilt i början av ett allvarligt krisläge. Det berättade Ukrainas centralbankchef vid ett besök i Sverige häromåret.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Hos oss har i stället kontanterna nästan försvunnit. En stor anledning är att storbankerna systematiskt har arbetat för att få bort kontanterna. Allt ska bli effektivare, snabbare och de vill tjäna mer pengar. Samtidigt skapar det kontantlösa samhället stora problem, inte minst för vår samhällsberedskap.

Kommunerna får nu enligt ett lagförslag större ansvar för samhällsberedskapen. Konkret handlar det om att varje kommun ska se till att det finns beredskapsåtgärder för invånarna och att samhällsviktiga verksamheter upprätthålls.

Ett viktigt område för att en kommun ska fungera är handeln. Människor måste kunna köpa mat, drivmedel och annat för att livet ska fungera - även i ett krisläge.

Civilförsvarsförbundet har tidigare tagit fram ett krispaket för handeln. De viktigaste delarna i detta är reservsystem för el, utbildning av personalen samt analoga betallösningar, alltså kontanthantering.

För att ett krispaket ska vara möjligt att införa måste kontanterna finnas kvar och fungera som betalmedel. Kommunerna borde därför, som en del i sitt beredskapsansvar och i enlighet med vad Riksbanken och Myndigheten för civilt försvar rekommenderar, se till att behålla kontanter som ett möjligt betalmedel.

Kommunerna har ett kraftfullt verktyg för att få detta att ske genom sin ekonomiska styrka. I sina upphandlingar av banktjänster skulle de kunna ställa krav på att banken ska ha lokal kontantservice för både företagen och sina invånare. Idag är det bland bankerna bara de fristående sparbankerna som har en riktig kontantservice. Med ett skarpt kontantkrav i de kommunala upphandlingarna skulle antalet banker som hanterar kontanter sannolikt bli betydligt fler.

Kontanter är avgörande i ett krisläge. Med kontanter kan människor förlita sig på att det går att köpa förnödenheter. Behovet av panikåtgärder minskar, liksom risken att den som kan roffar åt sig eller i värsta fall plundrar butikerna. Finns inga kontanter blir ett krisläge snabbt ännu farligare.

Ett kontantkrav på bankerna vore därför ett självklart och välriktat steg i att uppfylla de nya beredskapskraven som kommunerna nu står inför.

Anna-Maria Axelsson, ordförande Sveriges Civilförsvarsförbund

Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret