Under lång tid har svensk politik utgått från naturens instrumentella värden. Det gäller inte minst synen på mark, skog och vatten som resurser för människans behov och försörjning. Det synsättet har samtidigt bidragit till att ekologiska gränser alltför ofta fått stå tillbaka för kortsiktiga och ekonomiska nyttor. En ekonomi som enbart mäter framgång i ökad resursförbrukning riskerar att undergräva de ekosystem som hela vår tillvaro vilar på. Framtidens ekonomi måste därför vara cirkulär och i allt större utsträckning regenerativ. Där företag inte bara minskar sin miljöpåverkan utan också bidrar till att återställa naturens produktionsförmåga och biologiska mångfald.

Sveriges klimatomställning måste vara rättvis, rättssäker och ekologiskt hållbar. En omställning som förstör de ekosystem vi ytterst är beroende av riskerar att lösa en kris genom att skapa en annan. Det är därför politiken inte kan nöja sig med att endast fråga hur mycket natur vi kan använda. Vi måste också fråga hur mycket natur vi måste bevara, återställa och återföra till ekosystemen för att samhället ska fungera, inte bara idag utan också för kommande generationer.

Den verkliga skiljelinjen i klimatpolitiken går därför inte mellan utveckling och bevarande. Den går mellan ett synsätt där naturen främst ses som ett medel för ekonomisk utveckling och ett synsätt där ekonomin utvecklas inom naturens ekologiska gränser. En hållbar klimatomställning kräver att ekonomin utvecklas inom naturens ekologiska gränser, inte på bekostnad av dem.

Inger-Ann Omma, riksdagskandidat för Miljöpartiet i Västerbotten, Norrbotten och Jämtland