Sjukskrivningarna inom vård och omsorg utgör en betydande ekonomisk utmaning för det offentliga.

Att hantera budgetar genom kortsiktiga besparingar leder ofta till underbemanning och en minutstyrd organisation, vilket i förlängningen skapar dolda kostnader.

När personal drabbas av stressrelaterad ohälsa försvinner inte utgifterna, utan flyttas i stället till sjukförsäkringen och akuta, kostsamma bemanningslösningar.

En ekonomiskt hållbar verksamhet bygger i stället på stabilitet och kontinuitet. När det handlar om äldre och sköra individer krävs det tid för medarbetarna att bygga upp en specifik personkännedom, en tyst kunskap som ofta går förlorad i en överorganiserad och toppstyrd struktur.

När erfaren personal väljer att lämna yrket på grund av hög arbetsbelastning och bristande flexibilitet ökar kostnaderna för ständiga omrekryteringar, vilket är ett ineffektivt sätt att förvalta skattemedel.

För att uppnå en mer ansvarsfull samhällsekonomi behöver fokus flyttas från detaljstyrning och sänkt budget till ett ökat förtroende för de professionella på plats. Genom att minska den administrativa dokumentationen och sluta mäta insatser i enstaka minuter får de som utför jobbet större utrymme att ta eget ansvar.

Att erbjuda konkurrenskraftiga löner och goda arbetsvillkor är i detta sammanhang en nödvändig investering för att kunna behålla kompetensen i verksamheten.

Att skapa rätt organisatoriska förutsättningar handlar därför inte om att öka eller minska utgifterna, utan om att säkra kvaliteten och därmed hålla nere de långsiktiga kostnaderna.

En stabil, välmående och betrodd personalstyrka är den säkraste garantin för att skattebetalarnas pengar används på ett effektivt och hållbart sätt.

Vi behöver vända på skutan.

Skattebetalaren