När DN åker in i brandområdet nära halvön Cap-Ferret möts vi av en svåröverblickad katastrofsituation som ändrar sig från minut till minut.

Branden har pågått sedan i onsdags och på bara några dagar har mer än 42 000 hektar gått upp i rök.

Överallt ryker det. Lågor slår upp vid sidan av vägen och slickar trädstammarna. En kväljande, bitter doft slår emot oss.

På 1800-talet planterades tallar i tusental här längs Atlantkusten för att dika ur marken.

Nu brinner barrträden som fnöske efter en rekordvarm start på sommaren. Svår torka råder i stora delar av Frankrike – och en ny värmebölja väntar i nästa vecka.

I utkanten av Lège-Cap-Ferret står Jean-Jacques Goubet och ser hur hans skog går upp i rök.

– Jag är så arg att jag kan gråta.

Orden uttalar han medan han ringer efter hjälp – utan att få de svar han hoppas på. Ingen kan komma till hans undsättning.

– Mina 50 år gamla tallar! Denna skog har jag ärvt av min gammelfarfar! Jag har gjort allt, jag har min egen vattenpump för att kämpa mot elden, men det räcker inte...

Sorgen i rösten säger allt.

Huset har han lyckats rädda, men staketet och den omgivande skogen äts upp av elden.

Som vanligt ligger mänsklig aktivitet bakom – i det här fallet misstänks gnistor från en röjsåg ha startat branden. Skillnaden är att de rekordhöga temperaturerna och torkan har gjort att bränderna nu sprider sig mer och snabbare än förr.

Även i Spanien och Italien plågas man av enorma skogsbränder som tvingar tiotusentals att lämna sina hem. Men allra värst är läget här i sydvästra Frankrike, nära halvön Cap-Ferret.

Vi följer brandkåren genom byar och småstäder där affärerna är igenbommade och gatorna ligger öde. Myndigheternas sms-larm har gått ut med uppmaningar om att evakuera.

Men inte alla har hörsammat dem.

I utkanten av samhället Le Porge står 68-årige Alain Bontemps i shorts och pikétröja och sprutar vatten med en trädgårdsslang. Gräsplanen är svedd och det fräser illavarslande när vattenstrålen träffar marken.

– I torsdags kom uppmaningen om att evakuera. Då gjorde vi som våra grannar och gav oss av. Men min svåger är brandman, och igår sade han att det kanske finns en chans att rädda huset. Så vi åkte tillbaka, säger Bontemps som är pensionerad efter många år som polis.

Över munnen bär han en enkel, ljusblå kirurgmask till skydd mot den stickande röken.

– Läget är inte bra. Inte bra alls. Det börjar bli väldigt, väldigt varmt nu och man känner sig en smula övergiven. Vinden vänder ofta, ibland kommer den från andra sidan huset och ibland därifrån, säger Bontemps och pekar mot skogsbrynet där ett par brandmän står och kämpar mot lågorna.

– Min fru och jag är omringade, kan man säga. Ja, vi är väl fångade. Men vi stannar kvar så länge vi har ett hem. Vi har arbetat hela livet för att spara ihop till huset. Folk brukar säga att det bara är materiella saker. Men när man förlorar sitt hus, vart tar man vägen då?

Har ni inte försäkring?

– Jo, men i Frankrike kan det ta åratal att få ut något på försäkringen, om det nu alls går. Och jag känner ett ansvar, jag vill hjälpa till.

Hans vuxna barn har gett sig av.

– De var på besök när branden började, men jag sade åt dem att åka. Det finns ingen mening med att de stannar. De får bo hos några vänner i Bordeaux-trakten, säger Alain Bontemps.

Svettdropparna bryter fram på den rödbrända pannan.

Hoppet står nu till att det nedbrunna området blir ett slags brandgata. Men vindbyarna är starka. De kan få elden att flamma upp på nytt.

De som har evakuerats har i huvudsak tagit sig österut mot Bordeaux och andra städer via några vägar som brandmännen lyckats hålla öppna.

Men oron växer för att människor ska stängas in i eldhavet.

I fredags evakuerades ett fyrtiotal personer med båt från en hamn på den norra sidan av Arcachonbukten.

– Branden sprider sig väldigt snabbt och många bostadshus hotas. Det vi gör just nu är att försöka begränsa skadorna, förklarar brandbefälet Laurent Le Dorven medan hans mannar kämpar mot en stor brand i en industrilokal i utkanten av Le Porge.

Giftig svart rök väller ut.

När skogsbranden tar sig in i bebyggelsen på det viset ökar riskerna dramatiskt för brandmännen.

– Vi har ett tjugotal gasbehållare i vår kontorslokal. Om det fattar eld där blir det inte mycket kvar, säger Charles Roulaud oroligt.

Han är en av många som tvingats evakuera från samhället Lège-Cap-Ferret tillsammans med sin hund Hector. Nu står de utanför avspärrningarna och försöker få räddningstjänstens uppmärksamhet. Men Charles får nej på frågan om han får hämta gasbehållarna – risken är för stor.

En brandman har redan skadats allvarligt när en gasbehållare exploderade i hettan, och ytterligare ett tjugotal brandmän får vård för bland annat rökförgiftning.

De materiella skadorna är stora. Hundratals byggnader har brunnit ned. Det exakta antalet drabbade bostadshus är ännu oklart.

Telefonerna tjuter ibland när vi kör igenom samhällen.

Texten på skärmarna visar vad det handlar om: omedelbar evakuering.

På gatorna i samhället Andernos-les-Bains vid buktens strand stannar folk upp och ser ner på sina telefoner. Turister och permanentboende ser sedan oroligt upp mot rökmolnet som stiger från en plats utanför orten.

– Vi var beredda på det här, vi har följt nyhetssändningarna, säger 40-åriga Magalie Marcel som står och packar in väskor i bilen.

– Men vi vet inte vart vi ska ta vägen nu. Vi åker nog mot Bordeaux. Men var ska vi bo där?

På huvudgatan i samhället bildas ett mindre trafikkaos när alla försöker lämna samtidigt. Under sommaren flerdubblas befolkningen här – och Magalie är en av många som jobbar med turismen.

– Vi hyr ut sommarboenden. Så det kommer att sätta djupt avtryck i vår privatekonomi, säger hon, och sneglar mot sina två döttrar.

Den ena av dem insisterar på att få ta med sin kanin. Mamma säger ja.

– Vi har pratat med dem och förklarat att vi nog behöver åka, för branden blir bara större och vi vill inte bli instängda här. De är lite oroliga, tror jag, men säger att de försöker se det som en semester.

Men det är inte en semesterresa.

De är flyktingar i sitt eget land. Som hundratusentals andra denna sommar.

– Det ska komma europeiska förstärkningar nu, säger de. Men det känns fortfarande som att det saknas resurser. Regeringen har satsat mycket på försvaret på senare år, men vi har uppenbarligen brist på annat. Och vi kommer ju bara att få se mer av den här typen av situationer på grund av den globala uppvärmningen och klimatförändringarna, säger Magalie Marcel.

De franska försvarsutgifterna har verkligen ökat kraftigt på senare år, delvis som en följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Men president Emmanuel Macron försvarar upprustningen och har nu mobiliserat delar av armén för att stötta brandmännen i släckningsarbetet.

Omkring ett tusen soldater är på väg till sydvästra Frankrike.

Samtidigt öppnar kommunerna sina idrottshallar och andra lokaler.

– Gärna en kaffe! säger Jackie Cyhylyk, 82, och spricker upp i ett leende när hon får en kopp av en sjuksköterska.

Tillsammans med sin väninna Claudie Castaing, 87, sitter hon på en brits i en konsertlokal i samhället Marcheprime. De har evakuerats dit från ett äldreboende.

– Det är skönt att vara framme. Nu får vi se vad som sker. Men vi uppskattar att det är luftkonditionerat här – det var det inte i bussen! säger Jackie .

Claudie nickar.

– Ja, men jag hoppas att våra lägenheter på boendet finns kvar när vi återvänder.

Hon försöker hålla humöret uppe.

Men bara ett dygn senare tvingas vännerna evakuera på nytt. Då har branden nått fram till Marcheprime.