En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-07-27 14:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/ungdomsbocker-om-terrorism-visar-hur-pendeln-har-svangt-i-klimatfragan/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

För snart åtta år sedan slutade Greta Thunberg gå till skolan på fredagar för att i stället strejka för klimatet utanför Riksdagen i Stockholm. Under de efterföljande månaderna utvecklades initiativet till den globala rörelsen Fridays for Future. Ungdomar världen över protesterade mot sina regeringars oförmåga att göra något åt den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. De fick mycket medial uppmärksamhet och gav upphov till en våg av barnböcker med miljötema. I allt från bilderböcker till ungdomsromaner skildrades starka flickor som agerade mot miljörelaterade orättvisor.

I dag har pendeln svängt. Nya studier visar att allt fler unga ställer sig likgiltiga inför klimatförändringarna. Miljöfrågan verkar ha blivit omodern. Förändringen blir tydlig vid en läsning av två nya barn- och ungdomsböcker: norska Ingvild Bjerkelands ”Min pappa och andra terrorister” och svenska Lisa Linders ”Presidentens dotter: Statskuppen”. I båda böckerna spelar en ung och driven kvinna huvudrollen. Hennes relation till den klimatrörelse som också skildras i verken är dock en helt annan än Greta Thunbergs. Till skillnad från det sena 2010-talets miljöhjältar befinner hon sig i en position vid sidan av, utan mandat att riktigt kunna påverka situationen.

I Bjerkelands spännande och välskrivna ”Min pappa och andra terrorister” följer Erla med sin pappa på jobbresa till London. Han är journalist och ska bevaka en stor miljöaktion där. Miljörörelsen beskrivs som splittrad mellan fredliga demonstranter och våldsamma extremister, en uppdelning som hittas också i andra mellanåldersböcker, som Emelie Ljungbergs ”Sommaren när allt brann” (2025). Väl på plats i London visar det sig att några av de aktivister som Erlas pappa ska träffa använder sig av mycket våldsamma metoder för att föra fram sin sak. När Erla ska äta middag på en pakistansk restaurang börjar någon skjuta på gatan utanför, en bomb briserar, hon skadas och hamnar på sjukhus. Under efterföljande demonstrationer händer det fler skrämmande saker.

Som ni hör är bokens miljöaktivister gestaltade som terrorister. Visst finns det exempel på verkliga klimataktioner som klassats som terrordåd, men dessa har mig veterligen aldrig riktats mot människor. Det är inte miljöaktivister som spränger pakistanska företag i luften. Varför Bjerkeland vill förmedla denna bild av miljörörelsen till nio- till tolvåringar är sannolikt relaterat till den förändring jag beskriver ovan. Miljöfrågan skildras som en angelägenhet för vuxna, för farlig för barn. Även en vacker beskrivning av hur det känns att demonstrera, av massans kraft och hoppet den inger övergår snabbt i skräck och panik.

Lisa Linders bladvändare ”Presidentens dotter: Statskuppen” är andra delen av en framtidsthriller som utspelar sig i Stockholm år 2152 efter en stor klimatkollaps. Samhället påstås vara helt jämställt men styrs helt uppenbarligen av kvinnor vars agenda inte alltid är allmänheten till gagn. I första delen fick vi följa stammande den Maxim som gick med i en extrem mansrörelse vars mål var att ta över Sverige. Nu är fokus i stället riktat mot Veronica, den kvinnliga presidentens dotter, och hennes kamp mot de krafter som vill avsätta hennes mor. Tyvärr är porträttet av Veronica inte lika levande som det tidigare av underdogen Maxim. Det är onekligen svårare att skildra de privilegierade på ett intressant sätt.

Klimatfrågan gestaltas i boken som något helt utom individens kontroll. Gång på gång beskrivs det hur världsledarna använder klimatet som maktmedel. Man hotar med ytterligare en kollaps om lagar och regler inte följs. Gestaltningen är intressant och väcker många tankar om världsordningen och det politiska spelet. Någon längtan efter att själv engagera sig får man emellertid definitivt inte av ungdomsromanen. Slutet bär i stället på ett budskap som känns igen från förra årets klimataktionsskildring ”Allt brinner” av Alexandra Dahlberg: Politik är för vuxna.

Läs mer av DN:s barnboksbevakning