Landsortspressens kultursidor smälter bort, den klassiska kulturkritiken marginaliseras. Det kan vi sörja. Men är det någons ”fel”? Nu kommer Arbetarbladets tidigare kritiker Anne Brügge med ett rekviem över sitt halvsekel med recensioner i lokalpress. Vår kulturredaktör nämns i boken, och här är ett slags svar.

Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.

Varför ska jag skriva denna artikel, om jag redan i rubriken vet att den inte kommer att bli särskilt välläst? Ska jag verkligen skriva rekviem i ingressen, eller är ordet för svårt nu för tiden? Med andra ord: hur mycket ska en journalist anpassa sig till publiken?