I en tid då trygghet är en av väljarnas viktigaste frågor, och allt fler oroar sig för att bli utsatta för brott, spelar vanliga människors handlingar roll. Fokus hamnar ofta på polisiära resurser och försvar mot yttre hot. Men för att bygga ett samhälle där människor känner sig trygga i vardagen krävs mer än en stark militär och övervakningskameror i varje hörn. Trygghet skapas och upprätthålls också av vanliga människor som vågar ingripa när någon far illa.

Föreställ dig en krog i en medelstor svensk stad. Några unga tjejer sitter vid ett bord, de har nyss fyllt 18 och är ute på en av sina första riktiga utekvällar. Så stegar en medelålders man fram, med spritluktande andedräkt och yviga rörelser böjer han sig över bordet. Han gör klumpiga raggningsförsök och erbjuder shots och sitt sällskap. Tjejerna tackar vänligt nej, men mannen insisterar och blir allt mer hotfull. Alla ser att tjejerna är obekväma, ändå ingriper ingen. 

Många män ser sig gärna som personer som skulle ingripa mot ”de farliga männen”. Samtidigt är det betydligt svårare att säga ifrån när en vän drar sexistiska skämt eller när någon går över gränsen på dansgolvet. När kvinnor uttrycker oro eller berättar om övergrepp händer det att de fräser förnärmat och kommer med invändningen att det minsann inte är alla män. Det stämmer förvisso, men tyvärr kör diskussionen om mäns ansvar ofta fast där.

Män har ofta större möjligheter än kvinnor att ingripa när någon far illa, och med det kommer ett särskilt ansvar. På gruppnivå besitter män större fysisk styrka, vilket gör det enklare att ingripa när en situation blir våldsam. Män har också särskilda möjligheter att påverka andra mäns beteende. Det är bedrövligt att män i vissa situationer lyssnar mer på andra män än på kvinnor, men så är det och det kan i bästa fall nyttjas av män som vill väl. 

Ingen kan förväntas att tackla en bombman eller att kasta sig fram under ett brutalt mordförsök. Men det finns många sätt att hjälpa någon som blir utsatt. Att avleda situationen, fråga den utsatta hur den mår eller tillkalla hjälp kan räcka långt. När många människor bevittnar samma händelse finns dessutom en styrka i antalet som kan agera. Tyvärr skyms insikten om den gemensamma styrkan i förhoppningen om att någon annan ska ingripa, den så kallade åskådareffekten. 

Fler människor, både män och kvinnor, måste våga säga ifrån, även när det är obekvämt. Vi måste bli bättre på att ta hand om och hjälpa varandra. Var inte rädd för den dåliga stämningen som kan komma av att säga ifrån. Var rädd för det som din tystnad möjliggör i längden.