I stället för att ta del av PRO-medlemmarnas ”vedermödor” blir det här en artikel om brunkullan i allmänhet och brunkullakolonin i Nästmyren i synnerhet.

Vår faktasökare, Margita Söderberg, har än en gång funnit information som berikade utflykten.

Nästmyren hyser det största beståndet av brunkulla i landet. Ängen ligger i byn Fugelsta i Marieby socken, cirka 9 kilometer från Östersund – ett område lämpligt som utflyktsmål, helst under juni månad då blomningen visar sig som artrikast.

Här bedrevs slåtter under 1800-talet, en form av markskötsel som skapar en mångfald blommande arter. Runt om i Storsjöbygden sköttes stora områden med lie och betande djur.

Detta gynnade, förutom brunkullan, en mängd andra slåttergynnade växter – kattfot, ormrot, ängsgentiana med flera. Dessa, nu sällsynta, växter betraktades då som vilka ängsblommor som helst.

Barn plockade buketter och stod vid järnvägen och sålde dem till resande och stadsbor.

Efter utdikning och granskogsplantering på 1970-talet var brunkullan på väg att utrotas i Fugelsta.

Tack vare en observant markägare togs granplantorna bort och brunkullan kunde återta sin plats på ängen.

Orkidén brunkulla är Jämtlands landskapsblomma. Dess färg beskrivs som rosaröd till purpursvart och den doftar som en blandning av choklad och vanilj.

När det uppmärksammades att brunkullans förekomst minskade i hela länet blev den fridlyst 1958.

Tyvärr bromsade det inte den nedåtgående trenden för artens förekomst.

För att värna om brunkullan startades 1972 Projektet Brunkulla.

En mängd olika aktörer gick samman för att rädda Jämtlands landskapsblomma, bland annat Länsstyrelsen och regionens Naturskyddsförbund. Dessutom engagerade sig markägare, hembygdsföreningar och många andra natur- och miljöintresserade grupper.

Slåtter ska ske sent på säsongen så att blomningen är avslutad. När höet har torkat kan det bärgas och fröna ramlar ner på ängen.

På våren ska marken räfsas och rensas från dött gräs, löv och mossa som missgynnar brunkullans återväxt.

Området är ett Natura 2000-område, vilket innebär vissa restriktioner även för nyttjandet av omgivande marker.

Nästmyren vårdas av Marieby hembygdsförening, som dessutom genomför en årlig inventering för att bevaka beståndet.

Som mest har drygt 1 100 exemplar blommat samtidigt, år 1994.

Antalet växtplatser för Jämtlands landskapsblomma minskar alltjämt på grund av den krävande skötsel som behövs.

Ett och annat litet bestånd finns fortfarande, men blir allt mer sällsynt.

Ann-Christin N Isaksson