Norska tullverket stötte på patrull när det ville införa en ”dansbandstull” mot Sverige.

Hur är relationerna till Sverige? Den frågan dryftades i Ekots lördagsintervju (3/10) med Jonas Gahr Støre. Svaret handlade främst om hur förutsättningarna för försvarssamarbetet har förändrats med det svenska Nato-medlemskapet. Alltså till det bättre.

”Dansbands-gate” kom däremot aldrig upp.

Det är få länder som står varandra så nära, men det är långt ifrån alltid som allt går som en dans.

En undantagsregel från 1988 låter inresande svenska dansband krångelfritt ta med sig instrumenten.

Tolletaten (det norska Tullverket) bestämde sig nyligen för att avskaffa en undantagsregel från 1988 om att inresande svenska musiker – allra mest dansband – krångelfritt kan ta med sig instrumenten för ett gig på andra sidan riksgränsen. Alla andra har tvingats skaffa ett internationellt tullpass för att slippa tulldeklaration och depositionsavgift vid, som det heter, tillfällig införsel (och senare utförsel) av varor. Passpriset beräknas på varornas värde och så tillkommer förstås pappersarbetet.

En tänkbar förklaring till att undantaget en gång tillkom är att det i slutet på 1980-talet fortfarande var mer svängrum för initiativ från de lokala tullkontoren. Som det i Kongsvinger. Orten och regionen – med dansbandstäta Värmland på andra sidan gränsen – är sedan länge Norges dansbands-Mekka.

Tolletatens beslut överklagades av det svenska Musikerförbundet och i avvaktan på slutligt utslag förlängdes undantagsregeln. Men i fredags meddelades att finansdepartementet bestämt sig för att agera. Tolletaten ska nu hitta en enkel och långsiktig lösning och till dess gäller den gamla undantagsordningen – ingen tull.

Motiveringen för ingripandet var att dansband är ”viktiga för folk och en viktig del av det norsk-svenska kultursamarbetet”.

Frågans laddning kan illustreras med att Vikingarnas Christer Sjögren 2006 utnämndes till riddare av första klassen av Den Kongelige Norske Fortjenstorden. För sina insatser för Norge – och mer exakt för att ha ”främjat relationerna mellan Norge och Sverige genom dansbandsmusiken”.

Kort sagt, den så kallade ”dansbandstullen” är inte något att ta lätt på. Saken blir inte enklare av att icke-svenska musiker nu klagar över diskriminering. 

Det kunde ha varit en Norgehistoria, men så är det också Norge.