Mikael Dahlin (S) och Peter Strålind (S) ställer en viktig fråga om hur vi värnar Nynäshamns landsbygd. Vi delar mycket av deras problembeskrivning, men inte deras slutsats.

Brukningsvärd jordbruksmark är en strategisk resurs. I en oroligare omvärld blir vår förmåga att producera mat ännu viktigare. Vårt vatten, våra skogar och värdefulla natur- och kulturmiljöer måste också förvaltas långsiktigt. Det är värden som inte enkelt kan återskapas när de väl gått förlorade.

Men därifrån är steget långt till Socialdemokraternas slutsats att nybyggnation på landsbygden ska vara ”undantag, inte regel”.

En levande landsbygd kan inte bara handla om att bevara mark. Den kräver också människor som brukar den, företag som skapar jobb och nya generationer som har möjlighet att bo kvar. Utan människor försvinner till slut underlaget för service, föreningsliv och annan verksamhet som gör landsbygden levande.

Nynäshamns kommun ska heller inte utvecklas efter en och samma mall. Nynäshamns stad är inte Sorunda, Ösmo är inte Torö och våra mindre byar har andra förutsättningar än våra tätorter. Mer omfattande bostadsbyggande ska ske där förutsättningarna finns. På landsbygden ska utvecklingen ske varsamt och med respekt för jordbruket, landskapet, natur- och kulturvärden och möjligheten att lösa vatten och avlopp.

Det betyder ibland nej. Brukningsvärd jordbruksmark ska inte tas i anspråk och höga naturvärden ska väga tungt. Kommunens egna skogar ska förvaltas långsiktigt med hänsyn till både naturvärden och människors möjlighet till rekreation.

Men det måste också kunna betyda ja. Ja till familjen som vill bygga nästa generations bostad på en lämplig plats. Ja till lantbrukaren eller företagaren som behöver utveckla sin verksamhet. Ja till nya bostäder som stärker en by utan att förstöra de värden som gör platsen attraktiv från början.

Där skiljer sig våra perspektiv. Utveckling är inte synonymt med att lägga asfalt över åkrar eller bygga bort skog. Men bevarande kan heller inte vara synonymt med stillastående.

För Centerpartiet handlar en långsiktig landsbygdspolitik om båda delarna: skydda det som behöver skyddas och skapa förutsättningar för människor att fortsätta leva, bruka, bygga och driva företag på landsbygden.

Landsbygden upphör inte att vara landsbygd för att nästa generation bygger ett hus där. Risken är snarare att den upphör att vara levande om nästa generation inte får möjlighet att stanna kvar.

Patrik Appelkvist Larsson (C), gruppledare och kommunalråd