En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-10-03 10:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/har-ar-vad-de-egentligen-menar-nar-de-talar-om-rostboskap/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

När Sverigedemokraternas Kent Ekeroth beskriver nyblivna svenska medborgare som ”röstboskap från utlandet” blottlägger han en syn på demokrati där vissa människors röster anses vara mindre legitima än andras.

I de här resonemangen är problemet inte att människor avstår från att rösta, utan att de röstar. Det gjorde SD-ledaren Jimmie Åkesson tydligt när han i SVT:s slutdebatt inför valet menade att ”det här valet kan bli det första valet i Sverige där den muslimska invandringen som vi har haft till vårt land fäller avgörandet i ett riksdagsval”. Redan i augusti skrev Åkesson i ett inlägg på X att Socialdemokraterna länge hade fört vad han kallade en ”strategi” för ökad invandring ”från den muslimska världen” i syfte att ”runda svenska folkets vilja”.

Dagen efter valet, när Kent Ekeroth, tidigare riksdagsledamot och numera toppnamn för Sverigedemokraterna i Dalarna, intervjuades i P4 Dalarna med anledning av att partiet backat på samtliga nivåer i valet, menade han att allt handlar om ”invandrarrösten” och beskrev nyblivna svenska medborgare som ”röstboskap från utlandet”.

Uttalandena blottlägger en antidemokratisk logik där vissa medborgares röster anses mindre legitima än andras

Ett liknande fokus på demografi och väljargrupper finns hos Kristdemokraternas EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe som i ett blogginlägg oroade sig över den ovanligt höga förtidsröstningen – särskilt i områden som polisen klassat som utsatta. Och i tisdags skrev Moderaternas Fredrik Kärrholm att Tidöregeringen gjorde ett misstag genom att inte tillfälligt pausa nya medborgarskap medan de skärpta reglerna förbereddes.

Det är lätt att fastna vid de grova och avhumaniserande ordvalen. Men problemet är större än så. Uttalandena blottlägger en antidemokratisk logik där vissa medborgares röster anses mindre legitima än andras. De senaste dagarnas debatt har förvandlat medborgare med utländsk bakgrund från väljare med egen politisk vilja till att ses som ett demografiskt verktyg för oppositionen. En valförlust förklaras därmed inte av politiskt missnöje, utan av att ”fel” människor har fått rösta, delvis med hänvisning till föreställningar om att invandring medvetet används för att förändra väljarkåren.

Lågt valdeltagande bland människor med utländsk bakgrund lyfts ofta som ett demokratiskt problem och ett tecken på bristande deltagande. Men när samma människor går till vallokalerna och utövar sin grundlagsfästa rättighet förvandlas de plötsligt till ett hot. När de inte deltar blir det ett bevis på misslyckad integration; när de deltar blir deras engagemang i stället ett argument för att invandringen gått för långt eller att fel människor fått inflytande. Det är en logik där människor med utländsk bakgrund aldrig kan vinna.

Mot den bakgrunden blir ordvalet ”röstboskap” inte heller oväsentligt. Det tjänar ett syfte: att göra skillnad på människor som anses höra till nationen och människor vars tillhörighet ständigt ifrågasätts. Ordvalet reducerar individer till en homogen massa utan egna motiv och utan förmåga att fatta självständiga beslut. Djurmetaforer har återkommande använts för att beröva människor deras mänskliga värde och rättigheter, varför sådana uttryck är politiskt användbara. Historiskt har sådant språkbruk använts för att legitimera allt från kolonialism och rasåtskillnad till diskriminering av minoriteter. Gemensamt är inte vilka grupper som pekas ut, utan att vissa människor gradvis framställs som mindre kapabla att tänka och fatta självständiga beslut och därmed mindre berättigade till samma inflytande och rättigheter som andra.

Språket spelar här en avgörande roll. När människor görs till något annat än fullvärdiga medlemmar i samhället blir det också lättare att motivera att de ska ha färre rättigheter eller mindre inflytande än andra. I dagens svenska debatt är det ofta människor med utländsk bakgrund, i synnerhet muslimer, som hamnar i den positionen. De förväntas återkommande bevisa sin tillhörighet och ställs kollektivt till svars för handlingar och idéer som de varken delar eller har någon koppling till.

Flera olika rapporter visar att många muslimer upplever ett hårdnande samhällsklimat. Så sent som i förra veckan visade en kartläggning från tidningen Expo att en majoritet av de muslimska församlingarna och föreningarna som deltagit i undersökningen utsatts för antimuslimska incidenter sedan 2025. Det är inte bara ett problem för de drabbade utan för demokratin. Och det uppstår inte i ett vakuum, utan påverkas av idéer som normaliseras via makthavarnas språkbruk.

I en demokrati är rösträtten inte ett förtroende man kan förverka genom att rösta fel

Det gör också mediernas sätt att rama in frågan viktig. SVT har exempelvis undersökt påståendet att de som fått medborgarskap sedan 2022 kan ha avgjort valet. Att faktagranska ett sådant empiriskt påstående kan i sig vara rimligt. Men om granskningen stannar vid siffror och procentsatser riskerar den underliggande premissen i påståendet – att just dessa medborgares röster pekas ut som en särskild förklaring till valutgången – att lämnas okritiserad. Därmed finns också en risk att en sådan granskning förstärker bilden av att människor med utländsk bakgrund röstar som ett problematiskt kollektiv, snarare än som individer med egna politiska övertygelser.

När svenska medborgare beskrivs som ”röstboskap” för att de röstar på oppositionen avslöjas en världsbild som betraktar vissa medborgare som mindre svenska, mindre trovärdiga och i förlängningen mindre värda än andra. I en demokrati är rösträtten inte ett förtroende man kan förverka genom att rösta fel. Den är inte villkorad av efternamn, religion eller ursprung – den gäller alla medborgare. Allt annat är ett angrepp på själva idén om demokrati.

Läs fler artiklar från DN Debatt:

Ahmed Abdirahman, Järvaveckan, och Edvin Boije, Indikator Opinion: ”Väljarna är trötta på en integrationsdebatt utan lösningar”

Mauricio Rojas för Liberalerna: ”Grundlagsstifta om respekt för svenska värderingar”