Valet är över. Svenska folket har sagt sitt. Demokratin ska alltid respekteras, men respekt för valresultatet innebär inte att man måste vara enig med väljarnas beslut. Tvärtom är det nu viktigare än någonsin att analysera konsekvenserna av det vägval som gjorts.

(Har du något att säga? Här kan du enkelt skriva och skicka in en insändare eller debattartikel.)

Min uppfattning är att många väljare försökte förena två önskningar som i praktiken är svåra att kombinera. Man ville se stabilitet, starkt försvar, hårdare tag mot brottsligheten, ökad beredskap och en ansvarsfull energipolitik. Samtidigt valde man bort den regering som under de senaste åren faktiskt arbetat med dessa frågor. Man ville helt enkelt både äta kakan och ha den kvar. Så fungerar inte verkligheten.

Det som nu väntar Sverige är sannolikt en komplicerad regeringsbildning där partier med olika ideologier, olika väljargrupper och olika visioner för landet ska försöka dra åt samma håll. Erfarenheten visar att sådana konstruktioner ofta leder till långa förhandlingar, interna konflikter och svårigheter att genomföra nödvändiga reformer.

Min största oro gäller inte enskilda partier utan förlusten av kompetens och kontinuitet. Sverige riskerar nu att förlora flera ministrar som under en orolig tid byggt upp erfarenhet och internationella kontaktnät inom områden som rättspolitik, försvar och civil beredskap. Personer som Gunnar Strömmer, Pål Jonson och Carl-Oskar Bohlin har haft centrala roller i arbetet med att stärka Sveriges säkerhet i ett allt farligare omvärldsläge.

Särskilt vill jag framhålla Ebba Busch. Oavsett politisk hemvist måste man kunna erkänna när en politiker visar ledarskap under press. I en tid då Europa utsätts för stora påfrestningar och internationella relationer blir allt mer oförutsägbara har hon, enligt min mening, visat både tydlighet och handlingskraft.

Under mina mer än 60 år i internationell sjöfart lärde jag mig en enkel regel: när stormen kommer byter man inte ut hela bryggbesättningen. Man behåller den erfarenhet som redan finns ombord. Därför är det svårt att förstå att så många väljare valde att kasta osäkerhet över ett politiskt ledarskap just när omvärlden är som mest instabil.

Det betyder inte att allt varit perfekt. Ingen regering är felfri. Men politik måste bedömas efter resultat och förmåga att hantera verkliga problem, inte efter slagord och historiska meriter.

Om den kommande regeringen får svårt att hålla samman sitt underlag, om viktiga reformer försenas och om Sverige tappar fart i arbetet med försvar, energi och beredskap, då kan opinionen snabbt förändras. Det skulle inte förvåna mig om diskussionen om ett extra val aktualiseras betydligt tidigare än många i dag tror.

Trots min besvikelse finns det ändå ett litet hopp. Under slutet av valrörelsen visade flera opinionsmätningar att väljarnas förtroende för vissa erfarna ledare ökade. Det tyder på att många svenskar fortfarande värdesätter kompetens, ansvarstagande och handlingskraft. Sverige kommer att behöva alla tre egenskaperna under de år som väntar.

Torgny Bringeskog, sjökapten, företagare och samhällsdebattör, Svenstavik