Frågan var uppe i nämnden år 2024. Man ansåg att frågan rymde ett etiskt problem – ska hjärtstartaren användas på kunder eller medarbetare? Det är uppenbart att man i nämnden inte vet att ett HLR-beslut är ett individuellt medicinskt ställningstagande som tas för den enskilda patienten.

Om det inte finns något beslut, ska HLR påbörjas, och alla – vare sig man är patient eller besökare på ett boende – har rätt till hjälp på lika villkor. Det som är nästan skrattretande är hur man, genom sitt etiska dilemma, exkluderar en hel yrkesgrupp – vårdpersonal – från att få likvärdig vård med en kontorsarbetare. På det boende jag arbetar bor femtio personer som vårdas dygnet runt av personal som kämpar på under årets alla dagar. Hur kommer det sig att våra liv inte är lika viktiga som en kommunal kontorsarbetares liv?

Sofia, sjuksköterska