Första gången var omtumlande.

Kan ha varit 1972, jag fick sitta på axlarna på min rätt mycket äldre syrras snubbe i tre gånger 20 minuter.

Nån kvalmatch, kan ha varit mot IK Bäcken med Ulf Sterner. Tokfullt i ladan, jag vet inte vem som vann.

Jag minns enstaka bilder. Och ljud. Trycket av 6000 människor i en plåtburk. Och att ”Nalle” åkte fram till sargkanten och spottade ut en avslagen tand.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Det var ju nåt alldeles överjävligt coolt. Eller fränt, som vi sa då. Spotta blod och spela vidare, lite argare. Svårslaget i sjuåringens ögon.