De kallas evighetskemikalier, eftersom de i princip inte bryts ned i naturen. Att det inte bryts ned låter det ansamlas i naturen över tid, så att få platser lämnas opåverkade. PFAS finns i grundvattnet på de flesta håll i Sverige – det hittades på 90 procent av de 250 platser som testats av Sveriges geologiska undersökning, SGU, och då testade man inte där man redan visste att det är förorenat (SR 15/7).

Eftersom kemikalierna kopplas till ett antal negativa hälsoeffekter – såsom sämre immunförsvar, cancer, leverskador, hormonstörningar och minskad fertilitet – är det förstås oroande. Särskilt som den typen av svårnedbrytbara ämnen finns i mycket, från bekämpningsmedel till smink och teflonbeläggning. Inför sådana osynliga hot är det aldrig lätt att som enskild förstå vilka risker man själv utsätts för och hur man ska agera, gränsvärden är i regel lågt satta men det kan ändå kännas otryggt att överskrida dem. Att PFAS finns i så mycket ökar förstås riskerna – även om dricksvattnet är okej finns det alltid stekpannor och besprutade grödor. Vad stoppar man i sig själv och,eventuellt,sina barn?

En dålig nyhet är att för TFA, en typ av PFAS, finns ännu inget gränsvärde i Sverige. För de som oroar sig är det sannolikt inte särskilt betryggande  att medianhalten nationellt är 230 nanoliter per liter – vilket kan jämföras med det allmänna gränsvärdet för bekämpningsmedel, som ligger på hundra nanogram per liter vatten.

Men allt är inte påväg mot fel håll –  forskare och myndigheter börjar få bättre koll, som Joel Häggqvist på SGU konstaterar i Sydsvenskan (16/7): "Det är först nu vi inser att det finns överallt, men det har säkert spridits i flera decennier." Och att kartlägga problemets omfattning är alltid ett första steg mot att tackla det.

Tidigare under sommaren rapporterade SVT (2/7) om att det PFAS-haltiga svampmedlet fluazinam som används vid odling av bland annat lök och potatis godkänts för användning i EU och Sverige, trots att man skickat in felaktiga resultat från råttstudier som underlag. Nya analyser av forskare visade på hjärnpåverkan på alla testade nivåer. "Min bild är att det här ämnet inte kommer att få förnyat godkännande och att det inte borde ha godkänts 2008" sa kemisten Axel Mie. Processerna behöver vara mer rigorösa än så, just för att folk i gemen inte är kemister och har svårt att på ett vetenskapligt sätt själva göra bedömningen om ämnen vi riskerar att få i oss innebär en hälsorisk och i vilka mängder. Dessutom redovisas sällan hur grödor är besprutade när vi handlar i matvarubutiken.

Samtidigt kan 38 bekämpningsmedel, som innehåller PFAS-kemikalien TFA, komma att förbjudas i Sverige. Kemikalieinspektionen omprövar just nu deras godkännande (SR 15/7). Med tanke på att det inte bryts ned, och därför får påverkan på längre sikt och även för kommande generationer, förefaller det rimligt att iaktta större försiktighet. Forskningsläget är i nuläget inte helt klart, även om det finns många rön som pekar mot hälsopåverkan för människor, vilket borde vara ytterligare ett skäl till försiktighet.

I Danmark är PFAS redan förbjudet i jordbruket. Många boende i Skåne – Sveriges kornbod – samt andra bördiga områden där omfattande besprutning är vanligare önskar sannolikt att Sverige väljer samma väg. Socialdemokraterna förespråkar ett totalförbud efter dansk modell, men det återstår att se vad den sittande regeringen anser, i den nationella handlingsplan rörande PFAS som ska presenteras senare i sommar.