DEBATT

Anna Valtonen, rektor för Konstfack och Martin Nilsson Jacobi, rektor för Chalmers.

DEBATT. Sveriges framtid som innovationsland bygger på att vi blir ännu bättre på att förena konstnärliga och ingenjörsmässiga perspektiv, skriver Anna Valtonen och Martin Nilsson Jacobi, rektorer på Konstfack respektive Chalmers tekniska högskola.

Vi befinner oss mitt i en teknologisk kapplöpning utan historiskt motstycke. Bolag, universitet och nationer kämpar för att hänga med i en utveckling som accelererar för varje dag.

Sverige har byggt sin innovationskraft genom att förena ingenjörskap, design, kultur och samhällsinsikt. Ikea säljer inte möbler, utan en idé om ett gott och demokratiskt liv. Spotify blev inte världsledande för att appen var tekniskt överlägsen, utan för att de förstod hur människor relaterar till musik. Volvos säkerhetsfilosofi var lika mycket ett etiskt ställningstagande som en ingenjörsprestation. Framgångarna uppstod i mötet mellan teknik och mänsklig förståelse.

Sverige står nu inför ett kunskapsmässigt vägskäl. Det är för oss båda som ledamöter i regeringens Stem-delegation tydligt att begreppet stem (science, technology, engineering, mathematics) behöver kompletteras med andra kunskapsformer. Att lägga till ett ”A” för Arts för att få akronymen steam kan vara en början.

I de sammanhang där vi diskuterat frågan – i den nationella Stem-delegationen, i samtal kring Svenska framtider, och i olika innovations- och forskningsforum – är det sällan någon som ifrågasätter att A:et behövs. Utmaningen är att konkretisera det, så att det inte bara blir ”satsa mer på allt”.

Vi ser A:et med två olika synsätt, som båda är viktiga.

Det första synsättet handlar om att förstå den människa och det samhälle vi bygger för. Vem är lösningen till för? Vad förändrar den i deras liv?

Vi behöver förstå sociala strukturer, hur förtroende byggs och hur motstånd kan förvandlas till delaktighet.

Det andra synsättet är mer radikalt.

Det handlar inte om att förstå den värld vi lever i, utan om att föreställa oss världar vi ännu inte har sett.

Ai-revolutionen kräver inte bara bättre algoritmer, utan ett helt nytt ramverk för hur vi förstår arbete, ansvar och mänsklig identitet.

Det är den kraft konsten alltid har behärskat: förmågan att gestalta det som ännu inte finns, att ge form åt det otänkta och på så vis göra det möjligt att tänka det.

Sverige har alla förutsättningar att visa världen hur steam omsätts i praktiken.

Vi har världsledande teknisk forskning, en levande designtradition med internationellt genomslag och högskoleinstitutioner av högsta klass.

Vi har en arbetsmarknadskultur präglad av tillit och samarbete.

I EU:s European Innovation Scoreboard ligger vi i topp, men det betyder inte att innovationssystemet fungerar friktionsfritt.

Det vi saknar är den nationella vision som låter dessa styrkor förstärka varandra i stället för att existera parallellt. Den svenska samhällsdebatten har lätt för att bli ensidig och förenklad: ge oss bara fler ingenjörer så kommer allt att ordna sig. Men enögt fokus på vad som för dagen verkar vara den största samhällsnyttan riskerar att tappa bort förmågan till radikalt nytänkande – och därmed morgondagens innovationer.

Finland byggde Aalto-universitetet, en strategisk sammanslagning av konstindustiell högskola, handelshögskola och teknisk högskola.

Sydkorea gjorde steam till nationell policy.

Sverige kan göra egna val – men vi kan inte fortsätta förlita oss på att rätt människor råkar mötas i rätt korridorer.

Det innebär inte att vi ska göra ingenjörer till konstnärer eller konstnärer till ingenjörer. Det innebär att vi behöver skapa miljöer där de möts tidigt nog för att faktiskt påverka vad som byggs och varför – en plats där akademi, industri, konst, design, humaniora och offentlig sektor möts, ges tid att tänka tillsammans och som samtidigt är tydligt vänd mot konkret förnyelse. 

Exakt vilken form en sådan struktur bör få är en fråga vi just nu utforskar. Men formen är mindre viktig än insikten: vi måste börja nu. Och börja i det vi redan har.

Konstfack och Chalmers har börjat bygga upp ett nätverk av samarbeten. Ett av dem är ”Possible futures”, en kurs där studenterna bygger vidare på teknologiska megatrender och vad dessa kan betyda för oss som människor.

Martin Nilsson Jacobi, rektor Chalmers, ledamot av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA och medlem i styrgruppen för ”Svenska framtider”, medlem i den nationella STEM-delegationen