En utskrift från Dagens Nyheter, 2025-02-22 07:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/hur-ska-operahusen-forhalla-sig-till-tjajkovskij/

Få ut mer av DN som inloggad

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

Att spela eller inte spela rysk musik och dramatik, det är frågan som har debatterats till och från sedan Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022. Kan en uppsättning av exempelvis ”Svansjön” i själva verket vara ett uttryck för Kremls mjuka makt? De flesta svenska kulturinstitutioner tycks ha landat i att giganter som Tjajkovskij och Tjechov har en given plats i repertoaren. I en del fall handlar det om eftersläpning i en långsiktig programläggning. Andra gånger bottnar besluten i tanken om att ryska klassiker ingår i ett gemensamt internationellt kulturarv.

– Tjajkovskij tillhör oss alla. Jag tror att det är jätteviktigt att försöka desarmera den nationalistiska ryska propagandan. Putins regim driver narrativet att väst hatar öst och vi vill inte spela honom i händerna, säger Kjell Englund.

Han är chef för Wermland opera som i vår sätter upp en opera av Pjotr Tjajkovskij – för allra första gången. I Karlstad kommer man att spela kärlekstragedin ”Eugen Onegin” på svenska med lokala sångare.

– Jag tycker att det är fantastisk musik. ”Eugen Onegin” är ju en kärlekshistoria mellan unga människor. Det är otroligt gripande och jag tror att de flesta kan känna igen sig i någon eller kanske flera av karaktärerna, säger Kjell Englund.

Han berättar att det blir en tämligen verktrogen uppsättning även om historien, där titelpersonen dödar sin bäste vän i en duell, har förlagts till ”ett svävande 1900-tal, en bit närmare vår tid”. En 1800-talsopera som ”Eugen Onegin”, baserad på Aleksandr Pusjkins versroman, är samtidigt en produkt av det storryska imperiet som fortsätter att nära Putins stormaktsdrömmar.

– Man måste vara medveten om vad man gör, men Tjajkovskij kan ju inte hållas ansvarig för Putins förfärliga angreppskrig i Ukraina, menar Kjell Englund.

Enligt kritiken kan framföranden av ryska verk ändå bidra till att stärka landets kulturella kapital, även om inga pengar går till den ryska statskassan. Dessutom krymper utrymmet för annan repertoar.

– Om det är någonting bra som kan komma ut av det här förfärliga, orättfärdiga kriget så är det att vi kommer att lyfta ukrainsk kultur på ett helt annat sätt, säger Kjell Englund.

Men trots att kulturinstitutioner runt om i Europa haft snart tre år på sig är inslag av ukrainsk musik i regel förpassade till enstaka välgörenhetskonserter. Delvis kan det bero på svårigheter att få fram notmaterial från ett krigsdrabbat land. Men ett enklare svar är kanske att en välkänd tonsättare som Tjajkovskij helt enkelt är mer populär, även om få skulle erkänna att kommersiella aspekter styr konstnärliga val.

I december kunde SVT avslöja att balettkompaniet The Heritage Ballet, som turnerar internationellt med Tjajkovskijs ”Svansjön”, hade misstänkta kopplingar till den ryska staten. De svenska konserthus som hade bokat in produktionen valde efter en gemensam utredning att avsluta samarbetet med det tjeckiska bolaget.

Ser man till den ryska kulturens fortsatta relevans och gångbarhet på svenska scener handlar det också om angreppsätt. På Kulturhuset Stadsteatern spelas just nu pjäsen ”Ural”, där regissören Staffan Valdemar Holm skrivit ett nytt manus inspirerat av Anton Tjechovs ”Tre systrar”. Det är ett sätt att konfrontera och utmana såväl det dramatiska materialet som den ryska självbilden, inklusive arvet efter Tjajkovskij.

När den fria operagruppen Kamraterna i sommar sätter upp Tjajkovskijs opera ”Spader dam” på Teater Galeasen presenteras verket i en bearbetad, timslång version för fyra sångare och tre musiker. Att spela Tjajkovskij är heller inget självändamål.

– Det bara råkade bli så. Visst är det vacker musik, men det hade lika gärna kunnat vara någon annan. Det är verkligen inte Tjajkovskij som driver det här valet, säger Kamraternas konstnärliga ledare Helena de Waal.

Snarare handlar det om vilken historia man vill förmedla utifrån Kamraternas årstema: beroende och girighet. I ”Spader dam” är huvudpersonen Hermans spelberoende centralt. Det är den problematiken Kamraterna vill lyfta fram och gestalta i sin uppsättning av operan, som i originalutförandet kretsar kring ett gäng officerare i Katarina den storas Ryssland.

– Redan då var kortspel någonting som man tog till för att döva smärtan. Vi söker alltid med ljus och lykta efter de här verken med en tematik som är så oerhört relevant att man förstår operan än i dag utan att behöva göra så mycket våld på själva essensen, förklarar Helena de Waal.

När Kungliga Operan spelade ”Spader dam” 2023 valde man att byta ut scenföreställningen från 2009 i regi av chefen för en av Rysslands statsteatrar mot en ny konsertant version och redigerade bort delar som hyllade rysk nationalism. Kamraterna tänker sig i sin tur ett ”kammarspel” på svenska, där man också kommer närmare karaktärerna. I ett större perspektiv vill frigruppen undersöka vad människor använder för strategier för att hantera världen så som den ser ut i dag med ”mycket krig, men också mycket dekadens”.

– Tjajkovskijs opera i kombination med Ernst Kreneks ”Diktatorn” som vi sätter upp i höst talar ju om världens diktatorer, om hur världen brinner och vad vi människor hittar på i det läget. Det kan vara en bra idé att titta på hur man själv lever sitt liv och vad man fastnar i för destruktiva mönster, säger Kamraternas verksamhetsledare Mette Klouman.

”Eugen Onegin”, premiär 22/2, Wermland opera i Karlstad.

”Spader dam”, premiär 17/6, Teater Galeasen i Stockholm.