En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-08-12 19:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/satt-stopp-for-tidopartiernas-familjesplittring/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

I veckan är det dags för extrainkallad sommarriksdag. På dagordningen står bland annat ännu en åtstramning av migrationspolitiken. Under den gångna mandatperioden har svensk politik hårdnat mot kvotflyktingar och arbetskraftsinvandrare. Nu är det barnens tur.

Det handlar om anhöriginvandring – alltså invandring av människors barn och partner – som i dag är grunden för ungefär hälften av de beviljade uppehållstillstånden.

Ett av förslagen är att människor som vill ta hit sin familj ska behöva vänta i två år med sin ansökan – utöver Migrationsverkets handläggningstid som ofta är över ett år. Regeringen menar att två års väntan underlättar integrationen, eftersom det ger tid att ordna arbete, bostad och språkkunskaper. Men så som förslaget nu är utformat kan man alltså uppfylla allt detta – men ändå behöva vänta på sina barn i flera år.

”Symbolpolitik där enskilda familjer får betala priset”, menar Niels Paarup-Petersen (C), migrationspolitisk talesperson (DN 2/6). Man kan också fråga sig om det verkligen är lättare för föräldrar att fokusera på studier och jobb när barnen samtidigt sitter fast i ett krigsdrabbat land långt borta.

Hemska människoöden lär kunna bli ett faktum om barn förlorar uppehållstillståndet när pappa får sparken

Propositionen innehåller även kraftigt skärpta krav på egen försörjning. För att ta hit en partner och två barn behöver man, enligt förslaget, tjäna 35 743 kronor efter skatt – motsvarande drygt 52 000 kronor före skatt. Den som har fyra barn och en partner måste leva upp till kravet på 51 053 kronor – motsvarande en bruttolön på över 75 000 kronor.

De höjda försörjningskraven gäller också för ansökningar om förlängning av anhörigas uppehållstillstånd – och kommer därmed att prövas vid upprepade tillfällen. Om föräldern råkar bli arbetslös vid fel tidpunkt riskerar alltså barnen att förlora sina uppehållstillstånd och utvisas.

Detta fick Miljöpartiet att gå i taket. Annika Hirvonen, migrationspolitisk talesperson, kritiserade att ”mamman som flytt hedersförtryck och fått skydd i Sverige ska separeras från sina barn om hon förlorar jobbet” och kallade hela förslaget för en ”fruktansvärt cynisk familjesplittringslag” (DN 2/6).

När det tidigare i våras började spridas berättelser om människorna bakom de så kallade tonårsutvisningarna kom en folkstorm som fick Tidöpartierna att ändra sig. Lika hemska människoöden lär kunna bli ett faktum om barn förlorar uppehållstillståndet när pappa får sparken.

Men än kan familjesplittringarna stoppas. På bordet finns ändringsförslag om att begränsa väntetiden till ett år och att slopa försörjningsförslaget. Pragmatiska steg i en mer human riktning är välkomna. Men det bästa vore att rösta nej till förslaget i sin helhet.

Givet att oppositionen håller ihop räcker det faktiskt att ett fåtal enskilda ledamöter i något av Tidöpartierna ändrar sig för att förändra majoritetsförhållandena. Tidigare i somras tvingade ett gäng liberalpartister regeringen backa från sitt förslag om att sänka straffrättsåldern till 13 år.

De som inte vill ha denna lag på sitt samvete: Ta chansen att hjälpa fler föräldrar att få vara nära sina barn.

Läs mer:

DN:s ledarredaktion: ”Småhus” är politikernas nya favoritord – men de glömde tomten

DN:s ledarredaktion: Har Sverige en plan när andra länder dopar sina ekonomier?