Varje sommar har parkområdet utanför vår lägenhet varit en självklar samlingsplats. Här har människor solat, läst böcker, spelat kubb, haft picknick, rastat hundar eller bara suttit i gräset och njutit av lugnet.

För många av oss är det en av Örnsköldsviks finaste gröna oaser – en plats där man kan hämta andan och komma bort från vardagens stress.

I år möts vi i stället av högt, vildvuxet gräs.

Men måste det ske på bekostnad av de platser där människor faktiskt vistas?

När gräset vuxit sig högt går det inte längre att lägga ut en filt, spela ett spel med familjen eller använda parken på det sätt den varit tänkt. En levande mötesplats har förvandlats till ett område som många helt enkelt undviker.

Det är svårt att förstå logiken. Varför välja just en av stadens mest uppskattade parker när det finns så många andra ytor där en blomsteräng skulle göra betydligt större nytta och samtidigt påverka betydligt färre människor?

Området vid södra infarten till Örnsköldsvik, slänten mot Modovägen vid resecentrum och flera andra gräsytor skulle vara betydligt mer lämpliga för den typen av satsningar.

Det handlar inte om att vara emot naturvård. Tvärtom. Men naturvård får inte bli ett självändamål där människors behov av trivsamma och användbara parker glöms bort.

En stad måste kunna erbjuda både blomsterängar och välskötta gräsmattor. Det är ingen motsättning – det handlar om sunt förnuft.

Jag hoppas verkligen att kommunen tänker om. Våra parker är inte bara grönområden på en karta. De är platser där människor möts, umgås, kopplar av och skapar minnen. När en sådan plats försvinner, försvinner också en del av det som gör vår stad trivsam att leva i.