Ljuv 1980-talsnostalgi möter skärgårdsskräck i SVT:s storsatsning ”Svärtan” med bland andra Rolf Lassgård. Gunilla Wedding imponeras av en tonsäker John Ajvide-filmatisering – som döljer en oberäknelig sjöjungfru.

Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.

Att i bild fånga känslan i en stillsamt otäck skräckroman om tonårsblivande och mötet med en sjöjungfru med sylvassa tänder är definitivt ingen enkel utmaning. Regissören Björn Steins tv-serie ”Svärtan” lyckas dock imponerande bra genom att dra på rejält med skärgådsnostalgi à la ”Saltkråkan” och sedan med fingertoppskänsla kontrastera det mot det kittlande med en sjöjungfru utanför ond/god-skalan och en mörk tonårsverklighet i ett pastelligt 1980-tal.